Ewald är redan årets vinnare

Läs Markus Larssons krönika

1 av 2
hitlåt Anton Ewald repeterar som Carola gjorde när hon deltog i Melodifestivalen 2006. 19-åringen kliver upp på scenen och bara markerar sitt nummer. Rösten sparar han till senare.
NÖJE

Favoriter?

Finns många.

Men en viss pojke har kanske ett litet försprång.

Ledtråd: han sjunger fort­farande med fötterna men har även börjat använda käften.

Markus Larsson i Friends arena.
Markus Larsson i Friends arena.

Tänk vad en succé i Karlstad kan göra.

Nu uppträder Anton Ewald med ett självförtroende som han borde ha haft i deltävlingen i Göteborg för, som det känns just nu, åtta år sedan.

19-åringen repeterar som ­Carola 2006.

Han går upp scenen med ett litet leende och bara markerar sitt nummer. Han har tre växlar till och sparar rösten och benen till genrepet i kväll.

Ewald och upphovsmännen bakom ”Begging” är redan årets vinnare. Ända sedan låten släpptes har låten toppat eller legat högst på alla topplistor som räknas. På Spotify skuggas han i skrivande stund bara av Sean Banan och Robin Stjernberg.

Och om – jag säger om – Spotify är en värdemätare i årets tävling kommer Anton att gå in som liten favorit på Friends arena. Han leder med ett knappt ”aa-oh”.
 

Att ligga högt på Spotify kan också betyda att man, i sammanhanget, har en liten dedikerad skara fans som vill lyssna om och om och om igen på sin idol. Tills grannarna på allvar börjar överväga att sticka ­huvudet genom snaran.

I år kan det dölja sig en stor och röststark målgrupp därute som fortfarande inte har orkat lyfta på sin senaste smart­phone. Och när de äntligen bestämmer sig kan det komma en ­missil som ingen sett.

I vilket fall har Ewald gjort en märklig resa. Den på förhand solklara finalisten fick traggla sig genom Andra chansen. Men alla inblandade reparerade och förbättrade numret på ett imponerande sätt.

För ”Begging” är inget annat än ett noggrant hantverk.
 

Låtskrivaren Fredrik Kempe har tillsammans med Anton Malmberg Hård af Segerstad – försök säga det namnet fort och 20 gånger i rad – tagit sin ­uppgift på allvar. Ett tag kändes det mest som om Kempe skrev poplåtar utifrån barnramsan ”Skvallerbytta bing bong”. Det funkade med ”Manboy” och gick sämre med pojkbandet Youngblood.

Men ”Begging” är en riktig hit som passar både radion och en dansuppvisning.
 

Anton Ewald själv är inte direkt Michael Jackson. Men han har tagit efter sin förebilds perfektionism. Ewald har exempelvis rosa sulor eftersom det lirar med scenbelysningen. Rosa. Sulor. En liten detalj som ingen annan märker än han själv.

När allt stämmer är ”Begging” ett nummer som får Danny Saucedo och Eric Saade att framstå som funktionärer. De är inte ens med i matchen.

Housebreaket mot slutet är så löjligt rätt i tiden att det känns som om hela Europa klappar med.

Trots att Ewald uppträder inför tomma stolar.

FAKTA

Larssons läckraste

Sean Banan. Äger repen tillsammans med ­Robin Stjernberg (som nästan självantänder av in­levelse). Bara det nya introt där en banan får armar...

Larssons loska

State Of Drama? Med tanke på vilka som slagits ut i år – vad gör de här?