– Lika spännande som Grevinnan & betjänten

Nöjesbladets Markus Larsson om startfältet i Melodifestivalen

NÖJE

Ja, man vill inte direkt ta av sig kläderna och glädjebada i fontänen på Sergels torg.

Jaha? Mm-hm? Tja.

Artistpresentationerna av Melodifestivalen följer samma mall som ”Grevinnan och betjänten” på Nyårsafton.

Det är en folkkär och avancerad form av upprepningshumor. Det är exakt samma procedur som förra året. Startfältet ser aldrig imponerande ut i november, drygt två månader innan tävlingen börjar. Nej, det har aldrig hänt.

Det känns som om jag själv skriver den här krönikan varje år, men tradition är tradition så det är väl dags att snubbla på tigerhuvudet igen.

Delar av de två delfinalerna som presenterades i dag, 16 artister som uppträder till förinspelad musik i Malmö och Linköping, ger ungefär samma känsla som när den stackars betjänten styr fel i sherrydimman och råkar svepa blomvatten.

Flera namn kommer från ”X-factor”. Inget fel i det kanske. Nånstans måste ju artister odlas fram till framtida julshower och diverse bus på färjor som åker fram och tillbaka över Bottenviken. Problemet är väl bara tittarnas engagemang i just ”X-factor” var måttligt. Programmet lades ner efter en säsong och talangerna därifrån har inte precis fått 16 miljoner visningar på Youtube.

Elena Paparizou skulle ha varit en stor nyhet om hon ställt upp, säg, 2007. Nykomlingarna Little Great Things, som Martin Stenmarck varnar för i Aftonbladet webb-tv, är så färska att Big Brother, förlåt Google, knappt ser dem. The Arks trummis Sylvester lanserar solokarriär och muntersmurfarna Panetoz är glada. Jätteglada.

Det blir tydligt hur svårt det är att hitta 32 artister varje år som passar programmet. Antalet namn med någorlunda klass som kan tänka sig att ställa upp och som inte redan har synts i Melodifestivalen sju gånger krymper. Att Nanne Grönvalls två söner spelar i aktuella Little Great Things tar exempelvis tävlingens interna återväxt till en ny nivå.

Men nästa säsong känns, precis som förra, som att SVT bygger för framtiden i stället för att slå tittarna med häpnad nu.

Och apropå framtiden.

Med tanke på att Sanna Nielsen kom fyra totalt 2011 med slaskbidraget ”I'm in love” borde hon kunna sjunga om persilja och ändå gå till final. Och pubrockbandet The Refreshments kommer, eftersom de använder gitarrer, vara gravt underskattade i glitterbubblan.

Inget nytt där heller. Tur att åtminstone Yohio finns.