Pippifågel fick favoriten på fall

Flaxade hem finalplatsSockerhalten i Ellen Benediktsons knallgulliga fågelvisa fram­kallar ­karies... men det räckte för att ­sänka en storfavorit som Helena ­Paparizou.
Foto: Robin Lorentz Allard
Flaxade hem finalplatsSockerhalten i Ellen Benediktsons knallgulliga fågelvisa fram­kallar ­karies... men det räckte för att ­sänka en storfavorit som Helena ­Paparizou.
NÖJE

Det ska bli ett sånt år, ­alltså?

Favoriterna faller direkt.

Helena Paparizou fick stryk av, kvidevitt, en pippifågel.

Tankarna går automatiskt till Anna Bergendahl.

Många minns säkert hennes succé i ESC-finalen i Oslo för några år sedan.

En vänlig röst. En vänlig melodi. En akustisk vaggvisa som får Walt Disney att tända en cigarr och le i sin himmel.

Räcker det i år igen? Tydligen.

Pop- och rockhistorien innehåller flera låtar med titeln ”Songbird”. Och Ellen Benediktsons knallgulliga visa håller väl inte samma klass som, få se nu, Fleetwood Macs låt med samma namn på mästerliga albumet ”Rumours”. Sockerhalten i låten framkallar karies.

Men den har också en omedelbar och okonstlad och enkel ­värme. Och om Benediktson knappt märkts under veckans ­repetitioner så fick hennes sång och röst verkligen ta plats i ­direktsändning.

Hon lyfte låten, och texten om att stå och tjafsa med en tjurig fågel, flera våningar.

Medan andra, Alvaro Estrella till exempel, ”boom-bo-boom”-tjafsade ner sin låt ner i källaren när det verkligen gällde.

Yohio var given. Han ställer åter igen upp med en lam låt men efter fjolårets final där han krossade medtävlarna i antalet tittarröster måste Sundsvalls ­finaste fantasyfigur ha en viss fördel.

Yohio väcker starka för och emot-känslor. Många tycker att han bara är yta och fantasifulla linser.

Och?

Popmusik handlar minst lika mycket om idéer och hur man förpackar dem som om melodier och ackord. Och den dagen ­Melodifestivalen bara går ut på att sjunga fint och skolat och duktigt är det verkligen dags att lägga ner skiten.

En final utan Yohio skulle vara som en glödlampa utan elektricitet – ett poänglöst mörker.

Resultatet visar än en gång hur ung tävlingen blivit. Frågan var hela tiden om Helena Paparizou ställde upp några år försent och om tiden sprungit ifrån ­henne även här.

Med tanke på att dansbandssångerskan Elisa Lindströms fjantiga Linda Bengtzing-pastej ”Casanova” slutade femma – femma! – borde svaret vara: ”Nej, gå och snyt dig.”

Ibland är Melodifestivalen verkligen som Kalle Anka på julafton – allt ska vara precis som förr. Det blir inte jul förrän kolibrin sjunger ”zzum” i blomman.

”Casanova”... herre min skapare. Bugga mig baklänges.

Men logik brukar vara lika framgångsrikt i Melodifestivalen som Sylvester Schlegel.

Det hjälpte inte att Helena ­Paparizou hade ett bra bidrag och ett starkt nummer. Äldre ­divor har det svårt i nya Melodifestivalen. ”Favoriter i repris” får ofta finna sig i att få biljett till Andra chansen och ropa ­”Helloooo Lidköping!”

Det är inte deras tävling längre.

Larssons läckraste

Yohio

Yohio. -
Yohio. -

Har mer utstrålning i sin handled än de flesta "artisterna" som kommer att synas i tävlingen i år.

Larssons loska

SVT

Nour och Anders. -
Foto: Robin Lorentz-Allard
Nour och Anders. -

De kassa danskskämten och "flöjtbränningen". Kom igen nu, SVT...