”Ge tillbaka mina licenspengar, SVT”

Nä, ok. Vi förväntade oss aldrig att någon skulle ha fler gnistrande kristaller på klänningen än Charlotte Perrelli.

Och visst anar vi att det kommer snöa i helvetet innan en skräll blir större än när Carola och Andreas Johnson slogs ut av Nordman.

Men någon måtta får det vara.

Årets upplaga av Melodifestivalen har fyllt mig med frustration och sorg. Maken till platta deltävlingar utan stuns har jag aldrig sett maken till i mitt snart 32-åriga liv.

Var är schlagerdivorna som äger scenen med drottninglik värdighet?

Var är glittret? Glamouren?

Var är pausunderhållningen som gör att vi inte kan gå på toaletten för att vi då skulle riskera att missa en stjärnkomiker ramla av scenen i en hysterisk fyllescen?

Och det som ni läsare reagerat mest på:

Var är de riktiga schlagerhitsen som det är meningen att vi ska få på hjärnan?

Jag har försvarat festivalen i vått och torrt.

När SVT för några år sedan gjorde om tävlingen till typ hundra delfinaler:

– Då kommer de allra bästa bidragen till final, hävdade jag.

När de tog in den internationella juryn som ska välja ut en favorit:

– Bra att få en fingervisning om vad Europa vill ha, ansåg jag.

Men nu kan jag inte försvara programmet längre.

När inte tittarna förstår omröstningssystemet efter delfinal tre, då är det för krångligt.

När man ännu inte fått svar på vad som händer om en artist i Andra chansen går till final och samtidigt är i duell hos internationella juryn, då är det något som är fel.

Kalla mig gnällig och korkad om ni vill. Jag har försvarat SVT och Melodifestivalen i alla år. Men den här gången hade de lika gärna kunna sätta upp en skylt i rutan: Välkommen till Landet Lagom där det starkaste som serveras är utspädd mellanmjölk.

Mitt schlagerhjärta blöder.