Malena var mest ett stiligt pausnummer

Man kan lugnt säga att Arash blev kvällens svensk.

Azerbajdjan tog som bekant brons.

Medan Malena Ernman sjönk så långt och djupt att hon nästan hamnade i Finland. Det vill säga nästan sist.

Men det är inte speciellt förvånande.

Jag trodde kanske inte att Ernman skulle rasa igenom så hårt, men bidraget hade aldrig nåt med medaljstriden att göra. Långtifrån.

Det har inte snackats och surrats och skvallrats om Sverige i Moskva. Förväntningarna har varit så små på blåbärslandet i norr att de inte ens fanns.

Popoperan ”La voix” har mest varit ett stiligt pausnummer. En sorts utfyllnad mellan de förhandstippade giganterna.

21 plats … få se nu.

Bara Christer Björkman, som kom på 22:a plats för 17 år sen, har lyckats kamma hem en sämre placering.

Just nu verkar de europeiska tv-tittarna och jurygrupperna tycka att våra representanter och bidrag är hopplöst tråkiga och förlegade. År efter år.

Det ska återigen bli intressant att se hur detta svaga resultat påverkar svenskarnas intresse för både Eurovision och Melodifestivalen nästa år.

Samtidigt borde utgången vara en sporre. Ni vet hur det gick för Norge. Alexander Rybak är visserligen en osannolik succé. Såna häpnadsväckande fenomen dyker kanske upp vartannat eller vart tredje decennium, om ens det.

Men även Islands isblåa soulballad, som i mitt tycke var den överlägset bästa låten, tog silver.

Det gäller bara att hitta rätt artist och rätt låt.

Men hur?

Eftersom jag själv inte har svaret tänker jag inte slentriangapa om att nån ansvarig ska avgå hit eller dit. Malena Ernman hade ju de svenska tv-tittarnas stöd. Majoriteten valde henne. Hon kom fyra i sin semifinal. Och att tävla i musik är mest ett underhållande tidsfördriv.

Men om vi menar allvar med den här tävlingen – och jag kan verkligen förstå om folk ger blanka fan i cirkusen – så måste följande fråga snart få högsta prioritet:

Hur länge kan ett lag förlora innan folk antingen tänker om, flyttas eller byts ut?

Organisationen bakom Melodifestivalen behöver frisk luft och nytt blod och nya idéer. Schlagergeneralen Christer Björkman och den där juryn som väljer vilka bidrag som svenskarna ska få lyssna på har en del att bekymra sig över. Och folket kan i sin tur tänka på hur de röstar.

Men allt det får vänta.

Den här kvällen och natten badar i rött, blått och vitt.

I kväll växte den lille fiolhoben till nåt helt annat. I kväll är han, vad man än tycker om Eurovision Bolibompa Contest, Alexander den Store.

Vilken kross. Vilken magnifik utklassning. 387 poäng? För en stråke, en söt trudelutt och ett par ögonbryns skull? Ett nästan löjligt rekord.

Vi kommer nog aldrig se nåt liknande igen.