Så bra var Håkan Hellströms smygpremiär i Berlin

MUSIK

BERLIN. Förra våren tog han Manhattan och den här kvällen tar han sannerligen Berlin också.

När Håkan Hellström smyger i gång sommarens stora äventyr på en kokhet tysk klubb sätter han så mycket känslor i rullning att golvet nästan skälver.

1 av 10 | Foto: Britta Pedersen
Håkan Hellström i Berlin.
FAKTA

Håkan Hellström i Berlin

Plats: Heimathafen, Berlin.

Publik: 800.

Längd: 2, 5 timme.

Bäst: ”13” och ”Kom igen Lena”.

Sämst: Hade kanske hoppats på några fler nya grepp och överraskningar.

När Håkan Hellström värmde upp inför sin Ullevi-dubbel med två kvällar på New York-klubben The Gramercy Theatre förra våren blev det två omedelbara klassiker. Så nu gör han om tricket på Heimathafen, en vacker gammal teater som blivit rockklubb i småhippa Berlin-stadsdelen Neukölln.

För att han kan, för att få testa sina låtar på ett litet ställe inför sommarens turné och, anar jag, för att han gillar Leonard Cohen. Det var Cohen som skrev låten ”First we take Manhattan” där resten av refrängen går ”then we take Berlin”.

Att även den här stan kryllar av svenskar hjälper förstås till och självklart har många fans, precis som i fjol, rest hit från Sverige. Inte minst från Göteborg.

Uppsluppet men tajt

Håkan ska ut på sitt livs turné i sommar. Två Stockholms Stadion och två Ullevi, och ytterligare tio stora konserter i Sverige och Norge däremellan.

Så det är klart han och bandet passar på att leka lite först.

Setet är uppsluppet och mer än lovligt spelsuget men snortajt. Jag hade både trott och hoppats på lite fler nyheter, möjligen håller Håkan på dem till premiären, men dramaturgi och låtval känns till rätt stor del igen från i fjol.

Det är kul att Erik Lundin, som ska värma upp på turnén, är med redan här och om jag får önska får han gärna vara med mer för det börjar spraka både när han gör sin egen musik med Håkans band och när han kommer in och fixar till ”battle of the ordkonstnärer” med Håkan i ”Kom igen Lena”.

Och som vanligt sopar Hellström och det nu för tiden närmast E Street Band-samspelta bandet bort alla tvivel så fort de fått varva upp ordentligt. LaGaylia Frazier får varje låt där hon tar plats att självantända.

Kan bli en strålande sommar

Upploppet spelar sig nästan av sig själv och publiken som givetvis har bestämt sig för att det ska bli en toppkväll eftersom de har åkt ända hit, är förstås på tå. Jag tror aldrig jag hört en mer högljudd Håkan-publik. ”Personligt Berlin-rekord”, som han själv säger.

Jag var för första gången faktiskt lite mätt på Håkan efter fjolårets Ullevi-triumfer och den lysande höstturnén. Den stundande sommarsvängen framstod rent av lite som overkill, som att Håkan ville mjölka sin popularitet på ett möjligen lite osunt sätt.

Men efter den här jublande galna kvällen blir det tydligt att han har massor av bränsle kvar att bränna.

Det kan bli en strålande sommar.

FAKTA

Betygen låt för låt

Välkommen hem (Erik Lundin)

Medlemmarna i Håkans band kommer in en efter en och bygger rocktyngd under Lundins rap. Coolt och mäktigt.

Dom där jag kommer från

Lundin är kvar på scen när Håkan kommer in och chocköppnar med detta Gbg-epos om vem man är och varför.

Tro och tvivel

Ett annat Gbg-monument. Allsången dånar så det nästan känns som en tryckväg av energi.

En vän med en bil

Studsar fram i publikens händer. Allsångsbreaket ”LÄMNAR SVERIGE” dånar lite extra kraftigt i kväll, förstås.

Du kan gå din egen väg

Håkan blir allt souligare. Den här stammar sig fram på väldigt Stax-stompig botten.

Jag utan dig

Håkan berättar en kärlekshistoria om en katt och en skata som slutar illa, för att illustrera hur svårt kärlek kan kännas.

Pärlor

Outsiderhymnen från fjolårsalbumet glider snyggt och väldigt Berlin-passande över i en snutt av David Bowies ”’Heroes’”.

Man måste dö några gånger innan man kan leva

Hela Heimathofen sjunger. Håkan går ned på knä för LaGaylia som wailar upp finalen till kokpunkten.

Gårdakvarnar och skit

Håkan får hela tre (!) Gais-halsdukar uppslängda på scen under den här långa versionen av den grönsvarta hymnen. Inte få göteborgare på plats.

2 steg från Paradise

Cool pianosoulig och loose version som LaGaylia sätter extra glöd under.

Ramlar

Den är sliten och nött men när Håkan hetsar fram ett bongosolo ur Finn Björnulfsson, gör en kul bandpresentation och låter allt rulla över i
soulbomben ”Time is tight” blir det väldigt, väldigt roligt.

Valborg

Som så ofta behöver Håkan inte sjunga så mycket själv här.

Elefanten & sparven

Soft discorock från fjolårsalbumet som publiken inte riktigt nappar på. Men den glider snyggt över i...

När lyktorna tänds

... den här. Enorm låt där LaGaylia briljerar igen, men hittar inte till nivåerna på Ullevi i fjol.

Förhoppningar & regnbågar

Kortversion som mest tjänar som uppvärmning för...

Klubbland

... en annan gammal oldie. Och ”Klubbland” gör sig förstås extra bra på en klubbscen.

13

Wow. Den gamla Big Star-covern som akustisk Dylan-country med munspel, tvärflöjt och väldigt snygga körer.

Rock’n’roll blåa ögon

Börjar soft men slutar nästan Springsteen-maffigt med Håkan på tredje gitarr.

En midsommarnatts dröm

Alltid fest. Extra plus för dedikerat triangelspel av Finn.

Din tid kommer

Fjolårssingeln känns redan som en sån där som Håkan alltid kommer att spela.

Extranummer

Det tog så lång tid att bli ung

Hade inte riktigt räknat med den här valsen av lika delar Memphis och bohuslänsk skärgård. Väldigt fin.

Känn ingen sorg för mig Göteborg

Håkan sitter ute på vänsterkanten av scenen och beskådar när publiken tar över hela låten. Omtumlande bra.

Det kommer aldrig vara över för mig

Dansören Håkan glider fram över scenen till en arenahymmn som rullar av sig själv.

Kom igen Lena

Fotbollskör, Waterboys-stämningar men framför allt: Erik Lundin kommer in och battlar snabba ord med Håkan. Grymt!

Nu kan du få mig så lätt

Alltid en hjärtskärande vacker final. Ännu mer så när publik och artist kommer varandra så nära som i kväll.