Jamaicansk kultur finns inte längre

MUSIK
Marimba Roney/ puls
Marimba Roney/ puls

OCHO RIOS/JAMAICA.

De enorma kryssningsfartygen guppar på vågorna, längs strandstråket trängs springbreak-studenter på Kentucky Fried Chicken och Burger King.

Hemma hos min kompis Chilli tittar vi på BET, som visar hiphop och r'n'b-videor, och läser svarta amerikanska tjejlivsstilsmagasin.

På nattklubben Amnesia mixar dj:en mer hiphop än reggae. Visserligen skriker folk och tänder tändare lika mycket för Nas som för Sizzla men känslan av att befinna sig på en amerikansk collegefest kvarstår.

"Vi har blivit så himla amerikaniserade", klagar Tanya Stephens, som aldrig går ut i hemstaden Ochee. "Förut gick man från dansgolvet till baren när dj:en spelade hiphop och r"n"b, nu går alla till baren när det spelas reggae. Jamaicansk kultur finns inte längre."

Jag kan instämma i det tråkiga i att höra alltför mycket hiphop och r"n"b från många soundsystems, det kan jag höra överallt i Sverige. Jag är trots allt här för dancehall-musikens skull, men varje tidig kväll kan jag inte låta bli att ratta in Radio 2 där de spelar ett flera timmars slow jams set. Inte bara singlar utan de bästa albumspåren från Sade, Angie Stone, Jill Scott, R Kelly, K-Ci & JoJo och Ginuwine. Ballad efter ballad utan något snack.

Filmstjärnan Steven Seagal

befinner sig i landet för att lansera sin musikkarriär.

Första singeln är en duett med Beenie Man och de intervjuas på "On stage" i tv. "Beenie, Shaggy and all of them, they are my family", berättar Seagal, som även har hjälpt legendariska Toots Hibbert att välja ut vilka låtar Toots ska ha med på sitt kommande album. De har valt ut tretton av tre hundra. Steven har ofta rest till Jamaica under årens lopp.

"Det var ett tag när jag inte åkte hit för att det var för mycket tunga spänningar, men nu är man till och med välkommen i Trench Town", utropar han när programledaren kastar en skeptisk blick. Beenie nickar instämmande och berättar att imorgon ska de åka på en "ghetto tour".

Så att folket får se Steven på riktigt. Programledaren ber Steven och Beenie att framföra låten. Steven blir osäker, men Beenie börjar genast slå takten med händerna i bordet och drar både första och andra versen innan Steven släpper loss och sjunger refrängen. Det är nog bara i Jamaica man kommer att ta Steven Seagals musikkarriär på allvar. Det är på något sätt just det som är så jamaicanskt och varför man älskar det.

Marimba Roney