Paula Frazer har gjort årets platta

MUSIK

Det finns hur många odödliga låtar som helst om olycklig kärlek men en jag alltid återvänder till är "Game of broken hearts" med Tarnation.

Den ligger som öppningsspår på albumet "Gentle creatures" från 1995 och jag brukar faktiskt bara våga spela den när jag mår förhållandevis bra.

Skulle jag höra den när jag verkligen var heartbroken vet jag nämligen inte vad som kunde tänkas hända.

Så stark är smärtan i Paula Frazers stämband, så djupt skär den karga, brusiga akustiska gitarren. Det är en låt bortom tid och rum, som soundmässigt påminner om en field recording ur boxen "The anthology of american folk music" och rent musikaliskt hamnar mellan Patsy Clines ödsliga country och Velvet Undergrounds minimalism.

Tarnation var Paulas band. Hon använde olika musiker på de tre album de gjorde och när hon nu återvänder efter några års tystnad är det därför inte särskilt anmärkningsvärt att hon släpper nya plattan i eget namn.

Den heter "Indoor universe" och är en av årets hittills bästa.

Och som vanligt handlar det mesta om Paula Frazers röst.

Hon växte upp i ett djupt religiöst hem i lilla Sautee Nacoochee i Georgia. Paula sjöng i kyrkokören, samtidigt som föräldrarna introducerade henne för profana artister som Billie Holiday, George Gershwin och Jimmie Rodgers. På egen hand upptäckte hon sedan punk och new wave och flyttade 1981 till San Francisco för att börja spela i band.

Allt hörs fortfarande i Frazers musik. Den är en mix av all det, kryddad med Morricone-country, Nick Cave-svärta och modernare spartansk indierockattityd. I "Think of me" på "Indoor universe" blottar hon visserligen en popkänsla vi inte hört tidigare men det är i spår som "Gone", en tung lou reedsk låt om saknad, som musiken känns som mest.

Ni som inte tror att ni hört Paula Frazer kan plocka fram ert exemplar av Cornershops "When I was born for the 7nd time", där hon gör en utsökt duett med Tjinder Singh i countrypastischen "Good to be on the road back home again".

Och ni som bokar konserter i det här landet får gärna ta hit damen för spelningar.

Tarnation var nämligen bara i Sverige en gång. De spelade på Studion i Stockholm i maj 1997. Samma kväll stod jag på Gröna Lund och recenserade Jumpers turnépremiär.

Jo, det händer faktiskt att jag hatar det här jobbet"

Håkan Steen