Hela världen dansar till svenska Alcazar

MUSIK

Musik ska vara kul, sprudlande och gärna lite gay. Svenska stjärnskotten Alcazar är allt det där. Inte så konstigt då att hela världen vill ha dem

Alcazar är Andreas Lundstedt, Annikafiore och Tess.

När jag i söndags ringde upp Andreas var han och tjejerna i London. Nu är de i Australien. Kanske. För kanske har de redan klarat av giget på den stora festivalen i Sydney och alla tv-framträdanden och radio- och pressintervjuer. Men det betyder i så fall inte att de är hemma i Sverige.

Det betyder bara att de hunnit vidare till Tyskland.

Så har det varit det senaste året. Så kommer det att bli i år också. En hel värld drar i dem.

– I sommar väntar Kanada. Den franska delen av Kanada. De gillar europeisk musik. Japan är också på gång, säger Andreas.

Ska man tro Chris Lowe i Pet Shop Boys drar världen i Alcazar på grund av att Alcazar räddat den undan ett popkulturellt skymningsmörker. Chris sa ju nyligen att 99 procent av dagens listmusik är 1) Idéfattig. 2) Tråkig. 3) Heterosexuell. 4) Förutsägbar. Samtidigt pekade han på undantaget som bekräftar regeln: ”Crying at the discoteque” med Alcazar.

Den sprudlar, den är kul och den överraskar genom att vara ren och skär disko men med ett sound som låter här och nu.

– Det finns ingen annan grupp som vi. Den här formen av musik görs inte av nån annan. Tror också att konstellationen med två tjejer och en kille spelar roll. Och att vi klär upp oss och dansar och röjer på scen och inte tar oss själva på för stort allvar. Alcazar är sheer fun! säger Andreas.

”Crying at the discoteque” har varit högt på singellistorna i åtta länder i Europa: Tyskland (3), Italien (4), Belgien (2), Ungern (1), Finland (3), Schweiz (7), Holland (14) och England (13).

– I Australien har den precis släppts och ligger etta på danslistan och på topp 20 på singellistan, säger Andreas.

Alcazar betyder olika saker för olika människor. I Italien ses de helt enkelt som popstjärnor. Mormödrar kommer fram och ber att Andreas ska pussa på deras barnbarn. Eller så springer tonåringarna efter bandets limousin och skriker. Det är helt tokgalet.

På ställen som Tyskland, Holland och Australien har de en mer uttalad gaypublik.

– Jag tror gaypubliken tilltalas av musik och artister som nästan är för mycket. Lite over the top så där. Ja, och det ska vara desperat. Du vet, som i ”I will survive” med Gloria Gaynor eller ”Disco inferno” med The Trammps. ”Crying at the discoteque” är också desperat. Och så gillar gaypubliken när det inte är så seriöst. Det ska vara roligt, kul, fartfyllt, glamour och? Hallå. Fjollor har bra smak. Eller hur?

Andreas är sambo med Magnus Carlsson i Barbados. Två män med två artistkarriärer som rusar fram i 180 ska samsas i ett förhållande. Låter svårt. Det är det inte.

– Vi jobbar i samma yrke och förstår varandra. Jag är upptagen. Han är upptagen. Ingen av oss sitter ensam hemma och väntar på den andre. Vi brukar se till att under loppet av två veckor få tre dar tillsammans. Han är inte avis på mig. Jag kan däremot vara avis på honom. Han kan bara åka hem till lägenheten i Stockholm mellan jobben och softa en söndag, måndag, tisdag. Då sitter jag kanske på en flygplats i Budapest och ska mellanlanda i Amsterdam för att ta mig vidare till Paris. Ibland känns det astrist. Du vet: Jag vill också vara hemma.

Andreas kände en dragning till artistbranschen redan som femåring. Då var han med i sin första talangtävling och sjöng ”Jag är en astronaut”. Mamma hade sytt kläderna.

– Men det jag verkligen ville bli som liten, det sa jag många gånger till mamma och pappa också, var att bli koreograf. Vet inte var jag hade snappat upp det ordet. Men jag visste att en koreograf hittar på danser och det lät så roligt.

15 år gammal blev han med i showgruppen Stage Four och uppträdde jämsides med Lizette Pålsson, Peter Jöback och Lisa Nilsson. Efter det har han bland annat varit bakgrundssångare till Jessica Folcker. Dansat i ”Sikta mot stjärnorna”. Gjort musikalen ”Chicago” i Göteborg och ”Grease” i London. Kommit tvåa i Melodifestivalen med ”Driver dagg faller regn” (1996).

Den låten skrevs av mannen bakom Army of Lovers, Alexander Bard. Han är också mannen bakom Alcazar.

– Efter schlagern ville Alexander att jag skulle göra en balladplatta på svenska men det kändes inte rätt och jag tackade nej. Nåt år senare ringde han igen och sa att han hade ett gäng schysta låtar och ville att jag skulle lyssna på dem. Jag tände direkt men kände att jag inte ville göra det som en solopryl. Därför ringde jag Tessan och Annika. De är mina bästa kompisar. Kemin stämde perfekt och sen dess har det rullat på, säger Andreas Lundstedt.

arkiv Alcazar

Tore S Börjesson