Petra Nielsen glänser i blek föreställning

MUSIK

Nine

Musikal på Malmö musikteater. Musik, sångtexter: Maury Yeston. Regi: Vernon Mound.

Inga musikaliska örhängen och ingen riktig stjärna i huvudrollen.

Därför lyfter aldrig "Nine", trots att det är en mycket snygg och påkostad uppsättning.

Förlagan är klassiska Fellini-filmen "8 1/2" (1962), där Marcello Mastroianni spelar en filmregissör med trassligt kärleksliv och en karriär som är körd i botten.

Tycker faktiskt lite synd om Jan Kyhle - rutinerad musikalartist, men utan riktig stjärnstatus. Han både sjunger och agerar väldigt bra, är stilig, har rätt stuk på glasögonen - men framstår nästan som en blek kontorsråtta vid en jämförelse med Marcello.

Och även om man struntar i filmen, tror jag det krävs en skådespelare/sångare med lite mer stjärnglans, för att man riktigt ska köpa att alla dessa kvinnor faller för en så pass grubblande och självömkande Casanova som huvudpersonen är.

Jämför med Broadway, när "Nine" sätts upp där nästa år har Antonio Banderas huvudrollen.

Här är Marie Richardson hustrun, Petra Nielsen älskarinnan och Sharon Dyall filmstjärnan han också tror sig älska.

Men Richardson får få tillfällen att visa sin skådespelarbegåvning och Dyalls rollfigur är nedtonad och lite småtråkig.

Petra Nielsen glänser i föreställningens klart bästa nummer, då hon dyker upp lättklädd och mycket utmanande i en fantasiscen. Sensuell sång, förföriskt spel, då brinner föreställningen!

Lill Lindfors (som filmproducent) plockar flest komiska poäng.

Men en musikal där mötet amerikansk musikaltradition och italiensk opera inte har resulterat i en enda riktigt minnesvärd melodi, kan ju aldrig riktigt lyfta.

Jan -Olov Andersson