"Det kändes så starkt"

Afro-Dites Gladys brast i gråt under besöket i barnbyn

MUSIK

TALLINN

Minnena från uppväxten på barnhemmet blev för svåra.

I går föll Gladys del Pilar i tårar under besöket i en barnby.

- Känslorna blev för starka, säger hon.

VÄXTE UPP PÅ ETT BARNHEM Gladys del Pilar besökte i går en barnby tillsammans med resten av Afro-Dite. Men minnena från hennes egna svåra uppväxt på ett barnhem i Ecuador blev för starka. Mitt under besöket bröt Gladys ihop och fick lämna rummet tillsammans med Kayo och Blossom för att samla sig. Så här beskriver hon själv tiden på barnhemmet: - Det var väldigt primitivt och fattigt, och det fanns vuxna människor som använde våld för att uppfostra oss.
Foto: BJÖRN LINDAHL
VÄXTE UPP PÅ ETT BARNHEM Gladys del Pilar besökte i går en barnby tillsammans med resten av Afro-Dite. Men minnena från hennes egna svåra uppväxt på ett barnhem i Ecuador blev för starka. Mitt under besöket bröt Gladys ihop och fick lämna rummet tillsammans med Kayo och Blossom för att samla sig. Så här beskriver hon själv tiden på barnhemmet: - Det var väldigt primitivt och fattigt, och det fanns vuxna människor som använde våld för att uppfostra oss.

I går eftermiddag besökte schlagertrion Afro-Dite barnbyn Kelia utanför Tallinn.

Barnen, som alla haft en mycket svår uppväxt, hade längtat länge efter de svenska stjärnorna.

Även Afro-Dite hade sett fram emot besöket.

Men för Gladys del Pilar blev det först en chock.

Hon har själv vuxit upp på barnhem i Ecuador - under fruktansvärda förhållanden.

När barnen i går hälsade välkommen i skolans fullsatta aula, brast det.

Gladys kunde inte hålla tårarna tillbaka.

- Jag fick en flashback. Det är svårt att förklara, men det kändes så starkt, säger Gladys del Pilar till Aftonbladet.

Fick avbryta besöket

Tillsammans med Blossom Tainton och Kayo Shekoni tvingades hon dra sig undan i ett separat rum.

- Ja, vi gick in för att jag behövde samla mig. Och jag gjorde det för barnens skull också, de minsta förstod ju inte vad som hände.

Efter en stund i avskildhet kunde Afro-Dite återuppta besöket.

De sjöng bland annat en bit av sin "Never let it go" och hälsade på i ett av barnbyns familjehus.

- Jag gick och hälsade på barnen, och såg lyckan i deras ögon" Det är svårt att förklara, men det var en så otroligt stark känsla, säger Gladys del Pilar.

Hon vet vad hon pratar om.

Som nyfödd lämnades Gladys bort och sina sju första år tillbringade hon på barnhem i Ecuador.

Det var en mycket svår tid.

Fysiskt våld var en del av vardagen och maten bestod ibland av fladdermöss.

- Det var väldigt primitivt och fattigt, och det fanns vuxna människor som använde våld för att uppfostra oss barn, säger Gladys.

Sover med lampan tänd

Uppväxten på barnhemmet har, självfallet, gjort avtryck.

Ett av de tydligaste är rädslan för mörker.

- Att bli nedslängd i en mörk håla - utan att veta hur länge man ska sitta där - när man är två, tre år gammal" det sätter spår.

Och rädslan har inte blivit bättre, trots att åren gått.

- Nej, jag kan inte sova med släckt lampa, det går inte och har aldrig gått. Mörkret är obehagligt, säger Gladys del Pilar.

Sju år gammal kom vändningen - Gladys och hennes tvillingsyster adopterades av Inga Werner i Örebro, som blev systrarnas mamma.

- Hon lappade ihop oss, säger Gladys.

I dag är hon själv mamma. Och hon skämmer bort sina barn - med kärlek.

- Jag saknade kärlek som barn och jag vill ge mina barn vad jag saknade.

Tobias Lindner