Förutsägbart men effektivt

MUSIK

Mendez är lika enkelspårig som ZZ Top.

Det är hans största styrka.

Och svaghet.

Mendez bjöd på latinpop med en hetta som aldrig märks på albumen.
Foto: MICKE SÖRENSEN
Mendez bjöd på latinpop med en hetta som aldrig märks på albumen.

Mendez radiostyrda latinpop är rätt blek.

På skiva har tjuren från Chile plockat ihop salsa, flamenco, merengue och annan traditonell musik han vuxit upp med, kört alltihop genom ett Rob"n"Raz-filter och skapat latinpop som är mer RIX Fm än reklamradiokanalens egna jinglar.

Låtarna är skamlöst lätttillgängliga och lika skamlöst inriktade på att få en fest att skaka, rulla och dansa.

Sydländsk fest

Och live behöver ambitionerna inte vara större än så. Tillsammans med ett sjumannaband och en dansös förvandlar Mendez den kylslagna, regnindränkta kvällen till en fungerande, sydländsk fest.

Hans hängivenhet och inspiration på scen medför även att det förutsägbara låtmaterialet tänder till - "Adrenaline" och "Fiesta (house party)" förmedlar exempelvis en hetta som aldrig märks på albumen.

Vid ett tillfälle får han till och med tjejerna i publiken att skrika ... miau.

Men problemet är att Mendez ändå känns begränsad och enformig, trots sin passionerade inställning till det lättsmälta och hitvänliga.

Salsa rymmer mer

Mendez musik är en sorts utväxt på det stora salsaträdet. Och salsa rymmer mycket mer än vad mannens råkommersiella cha-cha-cha lyckas sammanfatta - det behöver man inte leta upp legendariska artister som Willie Colón eller Héctor Lavoe för att upptäcka.

Det räcker att lyssna på Marc Anthonys utmärkta album "Libre", som innehåller både sinnligare melodier och ett större melankoliskt djup.

Mendez har inte riktigt nått dit ännu och frågan är väl om han ens vill.

Han kanske nöjer sig med att vara en underhållande bagatell.

Mendez

Markus Larsson