Bounty slår tillbaka

MUSIK

Bounty killer

The Ghetto Dictionary: The art of war (VP/MNW)

The Ghetto Dictionary: The mystery (VP/MNW)

reggae

Bounty Killer gör inte vara en utan TVÅ plattor på en gång.
Foto: mnw
Bounty Killer gör inte vara en utan TVÅ plattor på en gång.

Medan Beenie Man hyr in svenska hitmakarna Murlyn Musicoch Mr Vegas försöker erövra USA genom hiphop, gör Bounty Killer precis som han brukar; mörk, stenhård dancehall. Det är väldigt långt från T.O.K:s r’n’b-poppiga dancehall (med undantag för just T.O.K-samarbetet ”Man ah bad man” här på ”glue”-riddim och inte ”juice”).

Det är just därför det är Bounty som efter över ett års beef mellan typ alla dancehallartister på Jamaica, kliver ur kriget som vinnare. Och han markerar det med inte bara en, utan två skivor.

De ska ses som fristående verk men det är ändå svårt att tänka sig den ena utan den andra. ”The art of war” innehåller mest hårda disslåtar och råare beats.

”The mystery” har de mer samhällsmedvetna och partyorienterade och låter snällare musikaliskt. Men annars blandas det utan nån särskild ordning gamla och nya hits (”Just dead”, ”Look good”, ”Mystery”, ”Evils of the mind”), remixer (Mellanösterntouch på ”Fed up”), tjejlåtar (”Supastarz”, ”No other like me” med Anthony Red Roze) och roots (”Praises” och ”Gunz in the ghetto” med Morgan Heritage).

Ibland kan det brista i de egenproducerade låtarna, fast han vågar åtminstone göra egna låtar på annat än de populäraste rytmerna och snor inga hiphop- och r’n’b-refränger.

På ”Killa is a killa”, ”Likkle dread bwoy”, ”Look good” och ”Sumfest” slår han furiöst mot alla, framförallt mot Beenie Man (här Beetween(th)ie Man), Merciless som otippat vann clashen på förrförra årets Sting (en festival) och Baby Cham som var Bountys bästa kompis men dissade honom.

Rodney Price, också känd som The Warlord och Poor Peoples Governor, sparar inte på krutet och gör inga kompromisser. Fast han gör inte heller nånting som han inte gjort förut, utan befäster ”bara” sin ställning som världens coolaste, tuffaste, sexigaste levande deejay.

Ingen kommer att kunna motstå en av årets bästa låtar, ”Sufferah” med Wayne Marshall. Men ”The Ghetto dictionary” är för oss som redan lärt oss att älska Bountys tenorröst, som inom samma mening går upp i nästan gnällig falsett.

Vi som har längtat sen 1999 års ”5th element”. Vi som har hypnotiserats av Bountys närvaro och intensitet på scen. Vi som tycker att Beetweenie Man är en toalett.

Marimba Roney