Aftonbladet
Dagens namn: Magnus, Måns
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Nöjesbladet / Musik

Sveriges första moderna rockband

Peter Holmlund


Träd gräs och stenar, från vänster: Torbjörn Abelli, Thomas Mera Gartz, Bo Anders Persson, Jakob Sjöholm.
Foto: Kostas Kakoseos

Träd, gräs och stenar släpper nummer tre – efter 30 år

”Ajn schvajn draj” heter det nya albumet från Träd, gräs och stenar.

En pidginstavning av den tyska inräkning som ofta förekom i demonstrationer på sjuttiotalet.

Det är också gruppens tredje studioalbum och det första på 30 år.

Och varför är det intressant att ett gäng gråhåriga hippie-farbröder släpper ett nytt album efter ett generationslångt uppehåll?

Korta svar blir ibland banala, så därför tar vi en liten promenad längs musikminnets allé.



Pärson Sound 1968, från vänster: Torbjörn Abelli, Arne Ericsson, Bo Anders Persson, Thomas Gartz, Thomas Tidholm.
  pärson sound
A glimpse inside the Glyptotec Musik för två bandspelare och röst.

Bo Anders Persson berättar om "A glimpse..." – och Torbjörn Abelli faller in.

Är ni Sveriges första moderna rockband? Bo Anders och Torbjörn brottas med de i det här fallet motstridiga storheterna Sanningen och Ödmjukheten.

10 minuter Pärson Sound rockar med dronstråkar och dubbla basar.

”Jag har kanske bromsat oss?” Bo Anders om New Orleans-jazz och Velvet Underground.

On how to live Från ”Pärson sound”.

”Det var en sån där magisk stund” Bo Anders berättar om inspelningen av ”On how to live”.
Pärson Sound, Pärson Sound (Ti'llindien/Subliminal Sounds TILCD02).
Pärson Sound

Vi börjar 1966, då Bo Anders Persson fortfarande är student på Musikaliska Akademin i Stockholm, där han läser komposition och experimenterar med tape-loopar.

– Den här inspelningen med tape-loop, den har inte så mycket direkt med våran rockmusik att göra, säger Bo Anders. Men ändå: Jag började min bana som utövande musiker, kan man säga, med de här tape-looparna. Så dess plats på skivan [ Pärson Sound, postumt utgiven] är motiverad.

Den amerikanske minimalisten Terry Riley kom på besök till Sverige i början av 60-talet. Och det fick en avgörande betydelse för det dåvarande Pärson Sounds uppfattning om hur musik skulle spelas. Minimalismens upprepningar, små förändringar i strukturer över tid och långa droner, eller borduner, blev grundläggande komponenter i gruppens sound – tillsammans med inflytandet från Rolling Stones och den amerikanska västkustens psykedeliska rockband.

Följden blev en musik som 1967 låg före europeiska storheter i samma bransch som Can och Amon Düül. Och som var helt samtida med New Yorks Velvet Underground.

Bäst bland de tidiga låtarna trivs Bo Anders med ”On how to live”.

– Det är nästan den bästa låten från den tiden, faktiskt. Den man känner mest värme för, det andra är så... lite mera konfliktfyllt – och så spelar jag fel på elgitarr hela tiden, skrattar han och Torbjörn Abelli.

  omkring pärson sound
läs

Georg Borgström – ”Diverse artiklar och fantastiskt engagerande radioprogram.” (Bo Anders)

Karl Marx – ungdomsskrifter (Mera)

Marshall McLuhanThe Gutenberg Galaxy [”The medium is the message”] (Bo Anders)

Alan WattsThe Joyous Cosmology. Adventures in the Chemistry of Conciousness. (Mera)


lyssna

Pannalal GoshYaman [indisk bambuflöjt] (Mera)

Terry RileyIn C (Bo Anders)

The Velvet UndergroundThe Velvet Underground & Nico (Mera)


titta

Conrad RooksChappaqua [Psykedelisk film med bland andra William S. Burroughs och The Fugs i rollistan] (Bo Anders, Mera)







Harvester/Träd gräs och stenar, från vänster: Jakob Sjöholm, Arne Ericsson, Thomas Gartz, Bo Anders Persson, Torbjörn Abelli.
Jonas Wikander
  international harvester
It's only love Från ”Sov gott Rose-Marie”.

There is no other place Från ”Sov gott Rose-Marie”.

Sov gott Rose-Marie Från... ja, du förstår själv.

The Runcorn report on Western progress Bo Anders Perssons reaktion på en resa till Liverpool-förorten Runcorn i slutet av 50-talet.

Sommarlåten Från ”Sov gott Rose-Marie”.

När lingonen mognar Från ”Hemåt”.

Och solen går upp Från ”Hemåt”.
International Harvester, Sov gott Rose-Marie (Silence SRSCD3614)


Harvester, Hemåt, (Silence SRSCD3616)
International Harvester / Harvester

1968, protesternas och ungdomsrevolternas år, var det dags för skivdebut för bandet, som vid det laget döpt om sig till International Harvester. Sov gott Rose-Marie visade upp ett band i toppform, med nya texter på svenska av Thomas Tidholm.

– Vi ville ju spela lite rock i alla fall. Och då försökte vi göra som alla svenskar gjorde på den tiden: Man valde mellan Beatles och Stones – och vi valde väl Stones, då, skrattar Bo Anders.

Men att spela som Rolling Stones var ingen framkomlig väg för bandet. Det hypnotiskt repetitiva ringandet i slutet på ”It's all over now” hägrade som mål, men blev aldrig en verklighet.

– Vi kom aldrig i närheten av det. Inte den vägen... säger Torbjörn.

– Nej, nej, vi hade kört fast, alltså, fyller Bo Anders i. Om det inte varit för Thomas Tidholm hade vi nog fastnat under lång tid. Men han sa ju då, rakt av: "Nä, man kan spela som man är – man behöver inte tänka alls, man bara spelar".

Och även om det var lite hårdraget för Bo Anders smak, så blev det ändå förlösande för bandet.

Efter namnbyte till Harvester kom skivan Hemåt med tydligare influenser från folkmusik – men även med inslag av tidstypisk kollektivmusik.

  omkring (international) harvester
läs

Norman O Brown – ”Love's Body” (Mera)

”Böckerna av Stalin var äckliga.” (Mera)


lyssna

Ba-Benzele pygméerna – ”En verklig klassiker-LP.” (Bo Anders, Mera)

The Jimi Hendrix ExperienceElectric Ladyland (Mera)


titta

Stefan JarlDom kallar oss mods (Mera)

Stanley KubrickÅr 2001 – en rymdodyssé (Bo Anders, Mera)

Lars ForsbergMisshandlingen (Mera)







Harvester/Träd gräs och stenar, från vänster: Arne Ericsson, Bo Anders Persson, Jakob Sjöholm, Thomas Mera Gartz och Torbjörn Abelli.
Jonas Wikander
  träd gräs och stenar
Frihetsdans i d-moll Från ”Gärdet 12.6.1970”.

Tegenborgsvalsen Från ”Gärdet 12.6.1970”.

Sanningens silverflod Från ”Träd gräs och stenar”.

Svarta pärla Från ”Träd gräs och stenar”.

Våran vila Från ”Rock för kropp och själ” – som inte finns på cd ännu, men som brändes direkt av Anders Lind, som var med och grundade både Decibel och Silence, och dessutom spelade in den och andra skivor med gruppen när det begav sig.

Alla sover Från Ajn schvajn draj.

En enfaldig mans klagan Från Ajn schvajn draj.

”Jag är ingen – I’m nothing, but a man”. Bo Anders om att vara en sexuell varelse och inget mer.
Träd gräs och stenar, Träd gräs och stenar (Silence SRSCD 3602)


Träd gräs och stenar, Djungelns lag (Tall 1)


Träd gräs och stenar, Rock för kropp och själ (Silence SRS 4608)


Träd gräs och stenar, Mors mors (Tall 2)


Träd gräs och stenar, Gärdet 12.6.1970 (Ti'llindien/Subliminal Sounds TIL CD 01)


Träd gräs och stenar, Ajn schvajn draj (Silence SRSCD 4758)


Bandmedlemmarna:

Bo Anders Persson: gitarr, sång.

Torbjörn Abelli: bas, sång.

Thomas Mera Gartz: trummor, sång.

Jakob Sjöholm: gitarr, sång (TGoS).

Thomas Tidholm: sång (ej TGoS).

Arne Ericsson: cello (slutade -72).

Urban Yman: fiol (ej TGoS).


Läs mer om Träd gräs och stenar på hemsidan

Här är Silences hemsida
Träd gräs och stenar



1969 slutade Thomas Tidholm och bandet bytte namn till Träd gräs och stenar. Året efter var bandet drivande bakom Festen på Gärdet, den första musikinriktade folkfesten i Sverige, som sedermera skulle få många efterföljare.

– Hade man vetat vad det skulle leda till, med kommersiella stadsjippon, fylla och TV 4... ja, då kanske man hade gått och fikat i stället, säger Bo Anders och ler lite syrligt.   1970 gavs också skivan Träd gräs och stenar ut. Efter att också Urban Yman lämnat gruppen blev inriktningen mot rock tydligare än någonsin tidigare.

– Jo, det var medvetet. Vi pratade om att musiken skulle fungera som lördagsnöje på landsbygden, liksom, säger Bo Anders. Alltså övergången från Harvester till Träd gräs och stenar, den handlar ju mycket om att det skulle gå att göra det för en mera okunnig publik, så att säga, eller tillfällig publik också.

Men bandet saknade de avhoppade medlemmarna – i alla fall så här i efterhand.

– Ja, alltså, Thomas Tidholm saknas ju i det här andra bandet. Och Urban Yman fanns ju med och spelade ganska löst, lite offbeat sådär, på ett sätt som var väldigt bra, säger Bo Anders. Att de personerna inte är med gör ju att det ändrar musiken väldigt mycket. Och man mister ju texterna som Thomas Tidholm gjorde, han hade ju en förmåga där som vi andra inte har.

– Jag menar, han fick fram texten när han ville. Till oss andra så kommer de möjligen efter år av tillbedjan, eller vad man ska säga, säger Bo Anders. Man ska ligga lite lätt berusad i en sovkupé från Göteborg och höra på skendunket – då kan en Sanningens silverflod komma farande genom rymden på något sätt. Med basgång och allt.

1971 gavs Djungelns lag ut på obskyra etiketten Tall, då med nye gitarristen Jakob Sjöholm med i orkestern. I augusti 2002 fick man betala 1 600 kronor för den originalutgåvan på den amerikanska auktionssajten eBay... Ingen ovanlig prisnivå för gruppens utgåvor på vinyl.

– Alla skivorna är för dyra, konstaterar Torbjörn Abelli med rynkade ögonbryn.

Så småningom kommer alla plattorna att återutges på cd, men det tar sin lilla tid. I skrivande stund är de tre första skivorna återutgivna, medan Djungelns lag och 1972 års Mors mors (Tall) och Rock för kropp och själ (Silence) fortfarande står på kö.

  omkring träd gräs och stenar
läs

Carlos CastanedaJourney to Ixtlan ”Suggestiva berättelser om tilldragelser i varseblivningens utkanter. Sanna eller inte?” (Bo Anders)

Guy DebordLa societé de spectacle ”Situationist läst i dansk utgåva, ’Skuespilsamfundet’.” (Mera)

”Och märkliga böcker om gurus, naturorakel och vattenprofeter.” (Mera)


lyssna

Blue CheerBlue Cheer (Bo Anders)

Blue CheerOutsideinside ”Eftersom vi gjorde en cover på deras låt ’The Hunter’.” (Mera)

Bob DylanAll Along the Watchtower [låt] (Mera)








Träd gräs och stenar, från vänster: Jakob Sjöholm, Bo Anders Persson, Thomas Mera Gartz och Torbjörn Abelli.
Janna Sjöholm

Ajn schvajn draj

År 2002 återkommer sålunda Träd gräs och stenar på skivdiskarna, efter tre decenniers frånvaro.

Varför har det tagit så lång tid mellan skivorna?

– Jamen det är inte så konstigt, säger Torbjörn. Vi slutade -72. Då fanns det inga tankar över huvud taget på att det skulle bli någon fortsättning.

Frågar man varför de slutade får man lite olika svar. Någon sorts trötthet på livet som det var då, en musikalisk uttorkning, uteblivna förändringar i samhället som de hade trott på. Och ett främlingsskap inför den alltmer dogmatiska inriktning musikrörelsen tog. Till sist fick Thomas Gartz nog och drog i handbromsen.

Men musiken gick förstås inte att stoppa och efter några inhopp (minus Arne Ericsson), bland annat som T Gås på 80-talet, och successivt fler och fler spelningar från mitten av 90-talet och framåt hade bandet vid millenieskiftet fått upp ångan ordentligt igen. Så pass att det till och med blev en skiva. Och får man tro Bo Anders beror det till stor del på ”Jakobs jävla envishet” att det blivit något nu. Jakob är förstås Sjöholm och skivan är inspelad på hans Adat-bandspelare, oftast i snickarboden.

– Det tog lång tid innan jag kunde tänka mig att det skulle bli någon platta av det... Jakob trodde väl det, kanske från början. Tänkte väl så när han köpte den där bandspelaren, för det var han som skaffade sig den.

Torbjörn och Bo Anders faller varandra entusiastiskt i talet när de beskriver den process under vilken skivan kom till. Hur de kunde spela in sina improvisationer, utan tidspress och på sina egna villkor. Och sedan kunde redigera fram de bitar som skulle bli Ajn schvajn draj.

Dessutom har den nya tekniken inneburit en stor förändring i Träd gräs och stenars tillvaro – för första gången under bandets 35-åriga karriär har de kunnat repetera sina låtar.

– Det som framför allt har varit grejen, det är att vi har kunnat repetera för första gången. För just genom att man har kunnat spela in någonting och så kalla det för en låt, och man sedan har kunnat betrakta delarna i den... det har blivit som en repetition, säger Bo Anders.

– Förr... ja, vi kunde ju säga att vi repeterade, men det funkade ju inte så, utan vi pratade: ”Nu ska vi göra så här”, och sedan började vi. Men efter bara två minuter så var vi någon helt annan stans, liksom, och det var då när vi förlorade oss som det vart spännande. Så till slut drog vi väl konsekvenserna av det där och repade aldrig – det lönade sig helt enkelt inte. Man kunde ju repetera, men man skulle ju inte tro att man kunde upprepa det sedan, även om man försökte.

Ur led är tiden. Träd gräs och stenar, improvisationskungarna, repeterar. Och Bo Anders vill göra en ”riktig” platta, i studio. Men vad ska det vara för musik, då?

– Egentligen skulle jag vilja att det var musik i en jävligt häftig naturreligion. Där man liksom åkallar makterna, eller det här kraftfältet, det här spänningsfältet som vi finns i, och manipulerar det en liten smula till det som man uppfattar som det önskvärda och godas fördel. Och det är egentligen det enda sätt jag kan tänka på musik. Det enda sätt där jag själv kan plocka in mig i det här mönstret av... där jag känner att: ”Det här är verkligen värt någonting”, säger Bo Anders Persson.

  omkring träd gräs och stenar i dag
läs

Ulf I ErikssonFria andar. Essäer om det antända livet. ”Måste nämnas som exponent för några i vår generation.” (Mera)

Naomi KleinNo Logo (Bo Anders)

Arundhati RoyThe God of Small Things (Bo Anders)


lyssna

Johann Sebastian BachTrestämmiga inventioner ”Jag upptäcker dem på nytt.” (Bo Anders)

Fläskkvartetten – ”Framför allt deras livespelningar i 1990-talets början. Ni som inte var med på dom vet inte vad ni missat! Obeskrivligt bra!” (Bo Anders)

FrancoLe tout puissant OK jazz ”gitarrpop-sväng ifrån Kongo”. (Jakob)

Olivier MessiaenMusik vid tidens ände [Quatour pour la fin du temps] ”Särskilt den sista satsen med bara fiol och piano.” (Bo Anders)

Papa Wemba, Salif Keita, Youssou N'Dour – ”Otroliga sångröster. En del är ju lite för europeiserat och sliskigt, men man kan hitta pärlor i deras stora produktion.” (Jakob)

Lou ReedNew York ”En milstolpe där han lyckas göra låtar som bygger vidare på Velvet-traditionen.” (Jakob)

”Köper inga skivor längre men Sonic Youth är ett typiskt exempel på sånt jag gillar när jag råkar höra det, och andra konstiga läten som hörs här och där och som som spretar och inte håller sig på mattan.” (Mera)

titta

Andy & Larry WachowskiThe Matrix ”Matrix var maxad och skruvade om världen en bit till.” (Mera)

















SENASTE NYTT

Nöjesbladet

Visa fler
Om Aftonbladet