Betyg på alla plattor av ”The Boss”

Per Bjurman sätter plus på 18 skivor

MUSIK

Bruce Springsteen har under sin långa karriär släppt 18 skivor. Här sätter Aftonbladets Per Bjurman betyg på samtliga.

Greetings from Asbury park (1973)

– Dylanskt ordrik och charmig men också dåligt sammanhållen debut utan riktigt stora ögonblick.

The wild, the innocent & the E Street Shuffle (1974)

– Funk, jazz, varitémusik och rock i en halsbrytande och något spretig röra – men också några långa, rent himlastormande pjäser till låtar.

Born to run (1975)

– Ett monument. Större än livet. Essensen av allt den unge Springsteen älskat komprimerat i åtta perfekta Phil Spector-drömmar.

Darkness on the edge of town (1978)

–Till detta täta, mörka drama skrev han sina allra mest laddade texter – och några av sina mest explosiva sånger.

The river (1980)

– Svärtan finns här också, men framför allt är det här den stora feel-good-skivan, fullsprängd av glockenspiel-glädje.

Nebraska (1982)

– Kärva, avskalade och stilbildande noveller från våldets, tomhetens och de brustna illusionernas Amerika.

Born in the U.S.A (1985)

– Uttjatad men potent systerplatta till ”Born to run” som gjorde superstar av vår lilla Boss.

Live 1975–1985 (1986)

– Präktig box som trots förutsägbara låtval fångar åtminstone en skärva av live-magin under de första tio åren.

Tunnel of love (1987)

– Värdig och vuxen skilsmässoplatta som, helt i enlighet med planerna, tog ner allting på ett annat plan.

Human touch (1992)

– En förvirrad Springsteen, för första gången utan E Street Band vid sin sida, går fullständigt vilse i Toto-land.

Lucky town (1992)

– I princip lika ihålig som ”Human touch”, men låtmaterialet håller aningen högre klass.

In concert/Unplugged (1993)

– Tragisk sammanfattning av allt som gick snett i början av nittiotalet– eller Bruce på låtsas, som Ulf Lundell en gång sa.

Greatest hits (1995)

– De stora hitnumren och publikfavoriterna ihopplockade på en tämligen fantasilös, ofullständig samling.

The ghost of Tom Joad (1995)

– Detta, ett akustiskt soundtrack till en tänkt, uppdaterad version av Steinbecks ”Vredens druvor”, är den åldrande Bossens stora triumf.

Tracks (1998)

– Box med outgivet som visar att förmågan att värdera det egna materialet ibland varit utmärkt och ibland usel.

18 tracks (1999)

– Sniken best of-version av boxen, som fansen tvingades köpa för att den innehöll den på förlagan ej inkluderade ”The promise”.

Live in New York City (2001)

– Platt och rätt meningslös dokumentation av återföreningsturnén med E Street Band.

The rising (2002)

– Starka, mestadels mycket gripande sånger kreerade av askan från WTC – men de flesta fungerar inget vidare live, tyvärr.