Gadd har inte tappat stinget

MUSIK

Lite äldre. Lite lugnare - och mycket modigare.

Sveriges soulkung Eric Gadd är tillbaka.

Den här gången utan kontroll. Men med körkort.

Eric Gadd klamrar sig fast vid toppen. Och upp på hustaket kom han i alla fall - trots missförstånd och felbokningar.
Foto: MAGNUS SANDBERG
Eric Gadd klamrar sig fast vid toppen. Och upp på hustaket kom han i alla fall - trots missförstånd och felbokningar.

- Vad i helvete håller ni på med? Fan, jag har inte tid med sånt här! JÄVLAR!

Man bara väntar på utbrottet. Eric Gadd har fått veta att han skulle ta bilder till Puls i dag - men fotosessionen är egentligen en annan dag. Missförsånd. Ingen höjdare med tanke på hans tajta schema.

Efter en halvtimmes strul lyckas vi ändå få loss en fotograf och går upp på taket för att ta bilder. På väg ner till intervjurummet händer det. Glasdörren går igen. Klick. Vi är inlåsta. Vi måste banka på dörren, men vi ser att det inte finns någon på andra sidan så vi är tvungna att vänta här. När brister det för soulkungen?

Aldrig, visar det sig. Han är inte sån.

Eric Gadd, klädd i mörk kostym med stuprörsbyxor och skjorta, står bara och flinar.

- Vilket flyt vi har, he he he.

Eric Gadd slog igenom

för den stora publiken med albumet "Do you belive in Gadd" 1991. Sedan dess har han varit en av Sveriges absolut bäst säljande artister. I början av 90-talet gick det så bra att han startade ett eget skivbolag. Då gick det ännu bättre. "The Right way" (1995) sålde i 170 000 exemplar. Senaste albumet "Spirit" sålde 90 000. Och best of-skivan "Greatest hits" blev också en storsäljare.

Eric Gadd har full koll på siffrorna.

Tyvärr.

Det är därför han nu lagt det egna skivbolaget på is och nya "Life Support" ges ut av Stockholm Records.

- Jag är ingen affärsman men eftersom jag drev skivbolag var jag tvungen att ha kontroll. Jag är låtskrivare och artist. Det vill jag hålla på med. Inget annat.

Du har släppt kontrollen på fler sätt. För första gången har du inte skrivit låtarna själv utan tillsammans med andra. Varför?

- För att jag måste prova. Har alltid trott att ett tomt rum och en gitarr var förutsättningarna för att jag skulle kunna skriva låtar. Så var det bevisligen inte. Jag tog kontakt med folk jag beundrade...

...tunga snubbar som skrivit låtar till Britney Spears, Rod Stewart och Marvin Gaye.

- Just det. Jag var skraj för jag trodde att jag skulle vara alldeles för blyg och knappt våga sjunga, men jag överraskade mig själv genom att inte vara ett dugg blyg. Vi hälsade på varandra, satte oss vid pianot och började skriva.

Resultatet är lite poppigare än förut.

- Då blir jag glad, för min tanke var att göra en popplatta.

Förra plattan "Spirit" var lugnare och mer eftertänksam. Du hade sett spöken och pratade i intervjuer om buddism. Nu verkar du... tja, jag hittar inget bättre ord än - gladare?

- Det vet jag inte om jag är. Men om man ser tillbaka på mina skivor märker man lätt att varannan är uppåt, varannan mer nedstämd.

Hur mår du egentligen?

- Svår fråga. Det går i vågor som för de flesta. Men sedan "Spirit"-turnén tog slut har jag faktiskt mått väldigt bra. Jag har lagat mat, läst mycket böcker, sett filmer, ätit långa frukostar tillsammans med min fru. Såna saker.

Är du vis?

- Jag har kommit upp i åldern då man slopar vissa uppfattningar om sig själv.

Som vad då?

- Till exempel inser jag att jag någon gång gått på den yttre bilden av Eric Gadd. Ser man sin bild på bussar, affischer och tidningsomslag kan man få för sig att man är mer betydelsefull än vad man egentligen är. Man kan också få för sig att man måste låta och se ut på ett sätt som folk förväntar sig. Man måste hela tiden ha bra folk runtomkring sig, bra kompisar, bra fru. Det har jag.

Hur är det med prestationsångesten?

- Den börjar släppa. Men visst är det fortfarande läskigt att släppa skivor och uppträda. Under tiden jag gör ett album kan jag programmera om låtarna tre, fyra gånger.

Aha, du nojjar.

- Jag är noggrann. Mitt mål är att någon gång spela in ett album på bara fyra kanaler. Så enkelt som möjligt. Men jag kan bara inte låta bli att lägga till, ändra och fixa. Det är så jäkla roligt.

Hur är det med drömmarna om ett genombrott i USA, som du pratat om i tidigare intervjuer?

- Förr kunde jag hänga i New York bara för att vara stand by om något skulle hända. Nu skulle jag ge allt om min musik började att spelas där, men jag har inte orken att själv jobba fram ett genombrott.

Tänk om "Life Support" bara säljer 10 000 exemplar?

- Jag skulle bli knäckt, men bara för en liten stund. Sen kavlade jag upp skjortärmarna igen. Jag gör musik för att jag älskar det, inte för att bli känd och rik. Det märker jag mer och mer.

Du tog körkort i somras. Hur går bilkörningen?

- Bra. Jag och min fru tog en intensivkurs i Borlänge. Vi brukar hyra bil och bråka om vem som ska få köra.

Ska du köpa bil?

- Definitivt.

Men Eric Gadd nöjer sig inte med en rostig Simca, eller hur?

- Nej, jag har två drömbilar. Antingen en Lincoln Towncar från -93, en kantig, robust bil, eller en Mercedes 290 SE från -69. Det blir antagligen en Lincoln.

Webb-tv

Hör Eric Gadd sjunga sitt nya spår Hold on (life support).

5 favoriter – om Eric själv får välja

arkiv Eric Gadd

Tobias Fröberg