Det känns som när John Lennon dog
- För vår generation är ju det här jämförbart med John Lennons död, sa en av alla som ringde under gårdagen.
Jag argumenterade inte mot.
Joe Strummer var en av de allra, allra största.
Det var en lika oväntad som dyster nyhet som spreds över världen i går förmiddag.
Joe Strummer verkade ju förhållandevis pigg och välbehållen, han tycktes ha åldrats med en värdighet de flesta som levt mitt i rock"n"roll-stormens öga bara kan drömma om.
Men nu har han plötsligt gått ur tiden, 50 år gammal.
Julen kan gott ställas in, som det stod i ett av de otaliga kondoleansmejl som under måndagen regnade in på exempelvis BBC:s och musiktidningen NME:s respektive hemsidor.
Jag har en bestämd känsla av att man här i Sverige inte riktigt inser hur stor och viktig denne man var, men för den generation rockfans som växte upp samtidigt med punken är chocken i dag lika stor som den var för en äldre generation när John Lennon dog.
Strummer grundade, sjöng i och hörde till det mördande låtskrivarteamet i vårt Beatles.
The Clash alltså.
"The only band that matters", hette det då, i skarven mellan 70- och 80-tal.
"The last gang in town" heter det i dag.
Världens bästa rock"n"roll-band, säger jag.
Någonsin.
Under sin storhetstid hade kvartetten från västra London - Strummer, hans radarpartner Mick Jones, Paul Simenon och Topper Headon - allt.
Allt!
Stil, smak, patos, attityd, sex appeal, intelligens och låtar värda att dö för.
Herregud, den magnifike textförfattaren Joe Strummer lyckades - som Magnus Carlson mycket riktigt påpekade i radion i går - göra till och med politik sexigt och vi är många som har honom att tacka, alternativt anklaga, för att vi blev radikaler och revolutionsromantiker.
Den punkrörelse de kom ur stagnerade och blev snabbt konservativ, men för The Clash var punk en hållning snarare än en musikstil och vad den hållningen gick ut på hör man än i dag på epokgörande albumen "London calling" och "Sandinista".
Ständigt framåtskridande, ständig nyfikenhet, ständig revolt mot det gamla, förstockade, nostalgiska och inskränkta.
Så har de också, trots talrika erbjudanden i mångmiljonklassen, vägrat att återförenas och är det någon som går i graven med sin heder i behåll är det Joe Strummer.
Skåla för honom i dag, när tomten gått eller nåt. Och glöm aldrig vad han sa:
Stay free!
Kommentera
Välkommen att kommentera på Aftonbladet! Här är du med och skapar Sveriges mest engagerande mötesplats och nyhetskälla med viktig information, argument och synpunkter. Vi litar på att du håller en saklig ton och visar respekt för andra som deltar i diskussionen. Självklart skriver vi inte hatiska kommentarer på Aftonbladet. Och lika självklart står vi för det vi tycker. Kul att du vill vara med!
Med vänlig hälsning Jan Helin, chefredaktör.
Läs mer om kommentarer
Vad tycker du?
- MMS/SMS
- 71000
- E-post
- 71000@aftonbladet.se
- Telefon
- 08-411 11 11
...