Ljudsjok som aldrig tar slut

MUSIK

Massive Attack

100th window (drum'n'bass)

Bristolscenen – ett samlingsnamn för ”musik som går i slowmotion” – försvann ganska snabbt. Musik som går i slowmotion har en förmåga att göra det. Musik som går i slowmotion åldras inte heller särskilt väl. Speciellt inte när reklambyråer och konstgallerier fortfarande envisas med att spela sönder alla slöa, välproducerade beats de hittar. Det är också svårt att vakna upp efter att ha tvingats svälja Portisheads livsfarliga sömnpiller – tillståndet koma är inte att leka med, kids.

Massive Attacks två första album, mästerliga ”Blue lines” och ”Protection”, står i det bistra sammanhanget i en klass för sig. Inte ens Tricky har överträffat dem. ”100th window” kallas för Massive Attacks fjärde platta, men egentligen rör det sig om Robert ”3D” Del Najas solodebut eftersom de två andra originalmedlemmarna stämplat ut. Det handlar om tjocka, mörka och krypande ljudsjok som aldrig tar slut, med bland andra Horace Andy och Sinead O’ Connor på sång.

Om Enya hade röjt omkring på undergroundnivå skulle resultatet bli otäckt likt ”100th window”.

Markus Larsson