Audio Bullys - årets mest hypade band

1 av 3 | Foto: Mikael Gustavsen
De ser lite grådaskiga ut, men Simon och Tom har faktiskt utsetts till klubbmusikens frälsare.
MUSIK

När kompisen dog bestämde sig Simon och Tom för att göra något vettigt av sina liv. De startade ett band. Och inte vilket band som helst. Audio Bullys är ett av årets mest hypade band.

Det kan vara så där i inledningsfasen av alla former av relationer, att det känns bra, då och då rent av fantastiskt, men ändå kliar det: Är det här verkligen rätt? Kommer det att funka? I går var allting perfekt men nu säger hon så där och gör så där och" nej, jag vet inte"

Ibland blir man aldrig av med klådan. Ibland faller allting på plats och i ett slag är tron och övertygelsen total: This is it.

- Vi hade redan gjort "We don"t care" och "I go to your house" och var uppenbarligen något på spåren. Men när vi satte "100 million"" Alltså, vi bara stirrade på varandra, och vi visste: Det här kommer att vara. Det här kommer att vara länge, säger Tom Dinsdale.

Han och Simon Franks är Audio Bullys. Audio Bullys är årets hype i Storbritannien. Brittiska NME har redan utnämnt dem till den brittiska klubbmusikens frälsare. Ja, och magasinet Arenas omdöme lyder: "Set to give Basement Jaxx a kicking this year". Och branschtidningen Jockey Slut: "Fucking great".

- Hype kan låta som ett dåligt ord, ett ord synonymt med en snabbt övergående fluga, men vi är här för att stanna, vi ska leverera musik som backar upp hypen, säger Simon Franks.

Simon är från Richmond och Tom från Kingston, två varandra närliggande förorter strax utanför London. Mellan dem ligger Ham. Det var där de gick i plugget och lärde känna varandra.

- Vi började hänga mer och mer med varandra, vi har varit tajta de sista fem åren, till slut sa vi: Låt oss hitta på något i stället för att slösa bort dagarna, säger Tom.

- Dittills hade vi tvingat oss själva att jobba med andra. Vi var för stolta för att slå våra påsar ihop. Men när det väl hände blev allt genast avslappat och lustbetonat. Det beror på att vi verkligen är polare. Det är så det ska vara. Har du roligt hörs det i musiken, säger Simon.

Han kommer från en musikalisk miljö, farsan lirar gitarr, och det fanns gott om instrument i hemmet.

- När jag var 16 gick jag till den här trumläraren och han lärde mig inte bara att lira trummor, han hade en bas, keyboards, dator och visade mig hur man samplar. Vi gjorde en låt ihop och från den dagen var jag fast besluten att göra skivor.

Tom lärde sig grunderna som dj i 14-årsåldern genom vänner. Som nyckellåtar och musikaliska vägvisare nämner han "Renegade master" av Roger "Wildchild" McKenzie och "Diamond rings" med X-presidents.

- Det var gemensam mark vi kunde mötas på, säger Simon.

Audio Bullys hitsingel heter "We don"t care". En rå och hotfull sak som tycks lova att i natt ska just du bli överfallen: "There"s things I haven"t told you/I go out late at night/And if I was to tell you/You"d see my different side". Ja, och man blir inte direkt lugnare av refrängen "We don"t care what you think/"Cause in this world/It"s swim or sink/What the fuck!" Refrängen är delvis influerad av en nära vän till Tom och Simon som dog.

- En ung människa dör och man inser att livet kan ta slut när som helst. Det fick oss att vakna upp, säger Simon.

- Jag brukar titta mot himlen och tacka honom. Hans död blev en uppmaning: Gör nåt med ditt jävla liv! säger Tom.

Det har de gjort. Ett soundtrack till 2003. Albumet "Ego war".

arkiv Audio Bullys

Därför är Audio Bullys för 2003 vad The Streets var för 2002...

Tore Börjesson