Avril rocks!

Foto: ap
MUSIK

Hon är 18 år och har sålt 5 miljoner skivor. Hon blir jagad av sina fans med brudklänningar. Och hon har ett självförtroende som kan ta henne hur långt som helst.

Avril Lavigne

är ingen vanlig tonåring.

Foto: bmg

Rummet ligger i anslutning

till studion där "Sen kväll med Luuk" spelas in. Det ser ut som den sämsta sortens hotellrum, ett sådant man hyr per timme av dubiösa skäl. Trångt, deprimerande och inrett med färglösa sunkmöbler ingen skulle acceptera i sin lägenhet.

Men i det sitter förra årets kommersiellt sett största rock "n" roll-debutant och dricker te.

Hon ser ut som Jennifer Anistons lillasyrra och heter Avril Lavigne. Hon är 18 år. Det är inte mycket. Hon har sålt 5 miljoner exemplar av sitt debutalbum "Let go" och det är mycket.

- Min dröm har blivit verklighet. Jag har alltid strävat efter det här. Alltid trott att jag skulle nå hit. Det var menat att bli så. Jag gör det jag älskar. Jag har alltid sjungit och tänker fortsätta göra det så länge jag lever. Jag kommer alltid att ha en publik.

Hur kan det komma sig att en tonårstjej från Napanee i Ontario, Kanada, en småstad på 5 000 invånare, förvärvat det självförtroendet? Tacka Gud. Tacka kyrkan. Tacka musiken till hans ära: gospeln.

Det var på en julkonsert i kyrkan Avril vid 10 års ålder stod ensam på scen första gången.

- Jag fick hela tiden musiken i mig genom kyrkan. När jag var 12 år började jag spela gitarr och skriva låtar. Mina föräldrar såg alltid till att jag hade ställen där jag kunde sjunga. Utan dem hade jag inte varit där jag är. De uppmuntrade mig, fixade gig, körde mig till gigen. De såg min begåvning och ville att jag skulle använda den.

Också Stephen Medd, en lokalt känd sångare och låtskrivare, såg begåvningen.

- Det var inte bara hennes röst, även om den var vacker, det var självförtroendet, hur hon förde sig, har han sagt.

Stephen Medd gav henne chansen

att medverka på en platta med country/ gospel-låtar. Det var hennes första inspelning. Hon gjorde en låt som heter "Touch the sky" och medverkade också på Medds nästa cd. Avril Lavigne fick hela tiden bekräftelse på att hon hade DET.

- Jag sjöng på marknader, talangtävlingar och sådana evenemang. När jag var 14 år vann jag 1 000 dollar i en talangtävling.

Vid den här tiden sjöng hon också live med Shania Twain. Det var priset i en annan tävling.

- Man skulle skicka in en tejp där man sjöng hennes låt "What made you say that", den bästa tolkningen vann.

Avrils tolkning var bäst.

Efter Stephen Medd kom Cliff Fabri. Han upptäckte Avril Lavigne när hon sjöng karaoke och blev hennes manager. Via honom kom en video Avril spelat in i Peter Zizzos händer, en man som bland annat hade skrivit låtar till Celine Dion. Zizzo tog med sig Avril Lavigne till New York. Resultatet av samarbetet presenterades för Ken Krongard på Arista. Han ringde sin boss LA Reid - en kung i branschen och förknippad med succéer som Usher, Whitney Houston, Pink, TLC, Mary J Blige - som lyssnade och erbjöd ett skivkontrakt. LA Reids tanke var att hon skulle framföra andras låtar.

- Han såg mig som en popbrud i raden. Jag var bara 16 år men sa: "Nej, jag vill inte göra det på det sättet, jag vill vara medkompositör". Och när de hade hört mina grejer och fattat min stil insåg de att jag var en annan än de trott.

Nedräkningen hade börjat...

Och som raketen steg mot skyn. "Let go" släpptes den fjärde juni förra året och har hittills genererat tre amerikanska singelettor - "Complicated", "Sk8er boi" och "I"m with you" - och en fjärde är på väg: "Losing grip".

När jag säger att jag tycker att den låten är albumets bästa skiner Avril Lavigne upp.

- "Complicated" är en poplåt, den är bra, men inte representativ för mig. Jag är mera rock "n" roll än så. "Losing grip" betyder mest för mig. Den är annorlunda. Den rockar. Jag skrev vartenda ord och kom på melodin. Cliff Magness hjälpte mig. Han och jag funkar verkligen ihop. "Losing grip" pekar framåt mot hur min nästa skiva kommer att låta, det är den stilen jag tänker utveckla.

Inte ens succédebutanter brukar kunna genomföra storskaliga världsturnéer som huvudakt - att vara förband till en etablerad artist brukar vara grejen - men Avril kan.

Nyligen sålde hon ut Annexet till Globen och - ja, fansen älskar henne. Här och i resten av världen.

- Jag skulle till Sydkorea och 300 kids väntade på mig vid flygplatsen. Alla, säger alla, sprang efter mig och en av dem, en kille, hade en bröllopsklänning i händerna. Liknande scener utspelar sig överallt, de väntar vid turnébussen, eller hänger i hotellobbyn, eller vid sceningången" De är överallt. I regel känner jag mig rätt bekväm men" Alltså, det finns tillfällen då jag tror att ingen känner igen mig, att jag är privat, men så kommer plötsligt någon fram och - ja, det stör mig, att det inte finns någonstans där jag kan komma undan offentligheten.

Nåväl. Det är ett lågt pris att betala för kicken att under ett år gå från okänd till rockstjärna och dollarmiljonär. 2002 var alla nyheter goda nyheter.

- MTV-priset för bästa nykomling" Det står ut, definitivt, helt enkelt för att det är det första pris jag fått. Inspelningen av videon till "Complicated" var fantastisk och det syns: jag har ett stort leende på läpparna hela tiden. Och bara att få hoppa ombord på en turnébuss och se världen och möta alla fans. Allt jag nånsin velat är ju att bli berömd för min musik, att mina låtar ska bli igenkända av alla, att stå på scen inför tusentals människor"

Det är det det handlar om. Det är det det ska handla om under resten av hennes liv. Många är glada för det. De menar att Avril Lavigne, Pink, Michelle Branch och liknande artister, tjejer som skriver sina egna låtar, tjejer med rock "n" roll-attityd, är ett nödvändigt alternativ till Britney och annan söt pop.

- Britney och tjej- och pojkbanden hade regerat så länge. Den typen av pop känns bra för örat men står inte för nånting, det är musik som saknar djup och till slut tröttnade folk, säger Avril.

arkiv Avril Lavigne

Tore S Börjesson (tore.borjesson@aftonbladet.se)