Inte som förr - men bra

MUSIK

MARIA McKEE

High dive (Viewfinder/Showtime)

ROCK

Foto: MATS FOGEMAN

Det har gått hela sju år sedan Maria McKees förra album, "Life is sweet", kom ut. Sedan dess har hon hunnit bli av med sitt skivkontrakt, gifta sig, få barn och - starta eget skivbolag.

Men det här är en artist man gärna väntar på. Spela "Panic beach" från 1989 års självbetitlade debutalbum och ni håller med. Sällan har det rymts så mycket gospel, country, rock och soul i en enda strupe.

Om "Life is sweet" var en "Ziggy Stardust"-influerad, skramlig, mörk och bitvis rent desperat skiva är "High dive" både en logisk fortsättning och något helt nytt.

De storslagna arrangemangen har vuxit ytterligare och låtarna är än mer ambitiöst uppbyggda här. Jag vill inte sträcka mig så långt som till begreppet musikalrock, men tendenserna finns.

Och inte för att jag per definition dömer ut musik med stora gester, men jag har faktiskt svårt att bli riktigt lika berörd som tidigare av McKee.

Förmodligen mycket för att hon skämt bort oss tidigare.

Och kanske också för att skivan i all gör det själv-glädje trots allt inte känns riktigt färdigredigerad. Några svaga låtar splittrar helheten.

Därmed inte sagt att ni ska låta bli att köpa "High dive". Inte när den trots allt inkluderar låtar som inledande utbrottet "To the open spaces". Där sjunger hon, än en gång, så att man bara tappar andan.

Håkan Steen