”Min nästa platta blir grym”

MUSIK

Med hjärtat i 70-talet tar Daniel Bedingfield världen med storm.

Men han tänker inte bli någon nostalgisk retroidiot.

Foto: universal music

Daniel Bedingfield fick sin första synth när han var 16. Hans familj fick äta sämre för att ha råd med instrumentet.

– Vi fick käka konserver. Sån där billig mat med fula omslag som folk brukar bunkra när det är krig: leverpastej, flingor, bönor. Och det tog flera år innan jag lyckades betala av min första dator, säger han.

Numera har Bedingfield inga problem med att betala sina räkningar i tid. Debutalbumet ”Gotta get thru this” har precis släppts i Sverige. Singlarna ”James Dean (I wanna know)” och ”If you’re not the one” roterar frenetiskt på radiokanalerna därute.

– Mina föräldrar har fått tillbaka pengarna de satsat på mig. Mamma är nöjd så länge jag inte börjar ligga runt med tjejer för mycket, ha ha ha.

Är det ett problem för dig?

– Vad? Tjejer?

Att du strular runt för mycket sen du blev popstjärna?

– Nja, det är kul ett tag. Men med tiden kommer jag att stadga mig, gifta mig, flytta tillbaka till Nya Zeeland och uppfostra coola barn. Det är mitt mål. Vad tycker du om min skiva förresten? Svårt att stoppa in den i ett fack, va?

Det låter? pop.

– Pop, rock, r’n’b, garage, lite house, lite Stevie Wonder. Min nästa platta blir grymmare. Den ska låta som ett möte mellan Nirvana och Dr Dre.

Du pratar ofta om 70-talet i intervjuer.

– Musiken hade bättre känsla då. Det kändes som att folk bara satt runt en lägereld och skrev fantastiska låtar. Det mesta som görs i dag är för platt, men det finns lysande undantag. Jag gillar energi och rå passion. Som Nirvana, System Of A Down, Rage Against The Machine, Prodigy. Genre och tid spelar ingen roll. Det är en liten skillnad mellan Ella Fitzgerald och System Of A Down. Båda gör soul.

Du är också en stor fan av Bob Dylan.

– En av de allra största. Albumet ”Blood on the tracks”? vad kan jag säga? Helt otrolig.

Dylan skulle nog aldrig vara där han är i dag om han inte hade kopplat in strömmen ordentligt på 60-talet.

– Nej, Bob förlorade många fans när han gjorde det. Men han vann också en helt ny publik.

Är du beredd att utmana din publik på samma sätt?

– Javisst, hela tiden. Jag vill göra minst tjugo skivor till. Och för att lyckas med det måste jag göra något annorlunda, något som ingen hört förut. Helst för varje ny singel. Jag tänker aldrig bli en nostalgisk retroidiot.

arkiv Daniel Bedingfield

Markus Larsson