Timbuktu tycker till!

MUSIK

Göran Persson har inte svarat på Timbuktus singel ”Ett brev”. Men Puls har lyssnat på vad den skånska hiphoparen har att säga. Läs vad Timbuktu tycker om Michael Moore och bakfylla.

Foto: Andreas Kindlöf

SVENSK HIPHOPKULTUR

– Det finns ingen svensk hiphopkultur. Vi imiterar en amerikansk hiphopkultur. Man kan väl bara kalla den en svensk ungdomskultur. Som just nu är influerad av hiphop.

FRÄMLINGSFIENTLIGHET

– Det är tråkigt att folk är rädda och oinformerade. Men om man bara fick en chans är det ganska lätt att bota. Man måste tro att människan har en naturligt inneboende godhet. Jag tror du kan nå den i alla människor om du bara får chansen. Men det får du ju inte med så många.

HIPHOPENS GLAM VS. STREET

– Jag står definitivt inte för att gå omkring med diamanter och feta guldhalsband. Det gör jag definitivt inte. Jag har fötterna på jorden, liksom. Jag har lite mer rötter.

POLITIK

– Det är egentligen bara murar av ord. Det är mycket lögner och ridåer. Att vara politiker är att vända saker och ting till sin fördel och kunna manövrera både byråkrati och beslutsprocess.

TIMBUKTU SOM REKLAM

– Reklam är ett bisarrt fenomen. Men egentligen inte. Det är en ganska naturlig och självklar sak. Det bisarra är just att det blivit så naturligt och självklart. Men så är livet och jag är en del av livet, därför måste jag göra lite reklam för mig själv.

GÖRAN PERSSON

– Dålig på att svara på sina brev och det tycker jag är synd. Jag tycker ändå att jag gjort allt jag kan för att det ska tas seriöst och på allvar. Man vill ju ha ett konstruktivt svar från honom. Jag säger vad jag tycker han ska tänka på.

PROGG

– Jag blir alltid jämförd med progg. Men jag har nästan aldrig lyssnat på någon proggmusik själv. Det verkar ha varit schyst när det väl begav sig. Man kan kalla min musik för vad man vill. Jag är i och för sig samhällsmedveten, men jag tänker inte kalla det för progg.

BAKFYLLEÅNGEST

– Tråkigt, men självförvållat. Det får man leva med. Men jag tror rätt många kan känna igen sig i min låt. Det är inte så farligt liksom. Det är därför det är en glad låt. Eller en väldigt hoppfull låt. Rent musikaliskt i alla fall.

STRESS OCH RASTLÖSHET

– Stor del av mitt liv, men det beror mest på att jag själv tillåter det. Jag tror jag har ärvt stressen från min morsa. Jag är en ganska otålig person och det är en del av min personlighet. Så det hjälper väl till att man blir mer rastlös och det syns i min musik. Ett sätt att blidka sin rastlöshet är att skapa något.

GUD

– Gud är allt – hav, berg, skogar eller människor. Människor är så komplext uppbyggda och unika, men ändå så lika. Allt det är bevis för att det måste finnas någonting mer än vad vi ser. Jag tror på Gud, men jag tror inte på religion. Jag tror på mig själv. Det är den åsikten jag har i mitt liv och det formar mig som människa. Detta reflekteras i min musik.

MICHAEL MOORE

– Folklig, tjock amerikan som har ett mycket sällsynt uttalat sinne för vad som är rätt och fel. Och det behöver folk höra. Så tack Gud för att han finns. Fröet till ”Ett brev” måste ha såtts av hans bok ”Stupid White Men”, där andra kapitlet heter ”Dear George”. Man kan säga att jag influerats av honom.

NARKOTIKA

– Tabubelagt ämne i Sverige. Det är det enda jag har att säga om det. Omöjligt att diskutera konstruktivt med folk. Punkt. Jag är så trött på denna fråga, för jag kan inte uttrycka mina åsikter och tas på allvar. Jag hade gärna diskuterat konstruktivt, men det går inte. Det finns mycket viktigare grejer som jag hellre vill få fram.

AFRIKA

– Helt exotiskt och mystiskt. Och jävligt intressant. Afrika är ju helt enormt. Jag vill dit och se fler delar av Afrika. Jag vill till Burkina-Faso, Nigeria. Jag skulle vilja åka och kolla in Ghana, för jag har många kompisar därifrån. Till Mauritius skulle jag vilja åka och ta det lugnt. Jag inspireras definitivt av afrikansk musik, trots att man kanske inte ser det i min musik.

AMERIKANSK HIPHOP

– Den är stagnerad, precis som svensk hiphop. När jag tänker på amerikansk hiphop, tänker jag bara på att jag vill höra Redmans nya skivor. Det är det enda jag tänker. Det känns sjuk och lite synd att det inte finns något mer jag väntar på från USA.

Andreas Karlsson , puls@aftonbladet.se