Bjurman sätter betyg på Bruces alla studioalbum.

MUSIK

Greetings from Asbury park (1973)

-Dylanskt ordrik och charmig men också dåligt sammanhållen debut utan riktigt stora ögonblick.

The wild, the innocent & the E Street Shuffle (1974)

- Funk, jazz, varitémusik och rock i en halsbrytande och något spretig röra ? men också några långa, rent himlastormande pjäser till låtar.

Born to run (1975)

- Ett monument. Större än livet. Essensen av allt den unge Springsteen älskat komprimerat i åtta perfekta Phil Spector-drömmar.

Darkness on the edge of town (1978)

- Till detta täta, mörka drama skrev han sina allra mest laddade texter ? och några av sina mest explosiva sånger.

The river (1980)

- Svärtan finns här också, men framför allt är det här den stora feel-good- skivan , fullsprängd av glockenspiel-glädje.

Nebraska (1982)

- Kärva, avskalade och stilbildande noveller från våldets, tomhetens och de brustna illusionernas Amerika.

Born in the U.S.A (1985)

- Uttjatad men potent systerplatta till "Born to run" som gjorde superstar av vår lilla Boss.

Tunnel of love (1987)

- Värdig och vuxen skilsmässoplatta som, helt i enlighet med planerna, tog ner allting på ett annat plan.

Human touch (1992)

- En förvirrad Springsteen , för första gången utan E Street Band vid sin sida,

går fullständigt vilse i Toto-land.

Lucky town (1992)

- I princip lika ihålig som ?Human touch?, men låtmaterialet håller aningen

högre klass.

The ghost of Tom Joad (1995)

- Detta, ett akustiskt soundtrack till en tänkt, uppdaterad version av Steinbecks ?Vredens druvor?, är den åldrande Bossens stora triumf.

The rising (2002)

- Starka, mestadels mycket gripande sånger kreerade av askan från WTC - men de flesta fungerar inget vidare live, tyvärr.

Tracks (1998)

- Box med outgivet som visar att förmågan att värdera det egna materialet ibland varit utmärkt och ibland usel.

18 tracks (1999)

- Sniken best of-version av boxen, som fansen tvingades köpa för att den innehöll den på förlagan ej inkluderade "The promise".

Live in New York City (2001)

- Platt och rätt meningslös dokumentation av återföreningsturnén med E Street Band.

The rising (2002)

- Starka, mestadels mycket gripande sånger kreerade av askan från WTC - men de

flesta fungerar inget vidare live, tyvärr.

Per Bjurman