Makalöst, Bossen

1 av 4 | Foto: Stefan Mattsson
Briljant show Bruce Springsteens "The Rising"-show har aldrig varit så bra som nu. Och när The Boss och E Street Band drar igång "Twist and shout" driver de hela Ullevi till vansinnets gräns. Det är oerhört stort.
MUSIK

GÖTEBORG

- Rör på era svenska rövar, vi måste förstöra den här arenan igen, hojtar rock"n"roll-predikanten längst fram.

Sen gör vi det.

Åtminstone symboliskt.

Vid några ögonblick känns det nästan som att det är 1985 igen "

Nej, som helhet är den här föreställningen inte lika fenomenal och odödlig som den Bruce Springsteen och hans band åkte runt jorden med för arton år sedan.

Men just här på Ullevi har konserten höjdpunkter av samma kaliber.

Jag har nu sett "The Rising"-showen vid sex tillfällen och jag vet att det finns några där ute som inte vill tro på det här med Springsteens svenska connection, men jag svär vid mina framtida barns ögon på att den aldrig varit tillnärmelsevis så bra som den här kvällen.

Några av de mest centrala numren gör de med en glöd och en precision och en glädje jag inte trodde var möjlig.

Helt magiskt

Det gäller "No surrender", det gäller en fullständigt magisk "Badlands", det gäller "Out in the street" (som aldrig fungerat bättre), det gäller en sugande, intensiv "Thunder road" och det gäller en rent knäckande "Born to run".

Och så gäller det förstås den stora bomben.

"Twist and shout".

Det var det finalnumret som fick oss att tala i tungor 1985, men efter den turnén försvann Beatles älskade Isley Brothers-cover ur Springsteens live-repertoar och såvitt jag vet har han inte framfört den på arton år.

Oerhört stort

Men nu, när den briljante underhållaren är tillbaka på arenan han sånär störtade i gruset med just den sången, plockar han fram den igen.

Och driver åter Göteborg till vansinnets gräns med en besinningslös 20-minutersversion.

Stort.

Oerhört.

Men det är väl en present Bossen anser att hans svenska fans förtjänar.

Max Weinberg berättade i intervjun jag gjorde med honom i München häromveckan att hans chef ofta talar om konserterna som något han och bandet aldrig gör ensamma, utan att publiken är en del av själva showen.

Sällan har väl det varit så sant som i går.

Man kunde ju se på karln att han faktiskt blev alldeles tagen när hela Ullevi i "Born to run" förvandlades till en svajande skog av uppsträckta armar.

Kanske var det just då han bestämde sig för att plocka fram "Twist and shout" ur arkiven "

Stuvar om ordentligt

Det sjuka är nu att jag misstänker att det kan bli ännu bättre i dag.

Topparna kan inte bli högre, det är inte möjligt. Men låtvalen kan bli ännu roligare. Fram till den där avslutande chocken var lördagens låtlista nämligen tämligen rak och förutsägbar. Blott "The ties that bind" och en "Working on the highway" tämligen få lär ha haft på önskelistan överraskade.

Men andra dagen stuvar Springsteen alltid om ordentligt, så i dag kanske vi får "Jungleland", "Racing in the streets", "Backstreets" och Detroit-medleyt också.

Då tror jag vi gör det på riktigt.

Då river vi Ullevi.

Bruce Springsteen & The E Street Band

Per Bjurman