De var bäst och sämst i sommar

1 av 4 | Foto: Magnus Wennman
turnédrottningen Robyn.
MUSIK

Årets kung:

Per Gessle.

Årets drottning:

Robyn.

Årets prinsessa:

Marit Bergman.

Årets prins:

Moneybrother.

Årets mest bisarra festival:

Stockholm Calling. Vem satte ihop det programmet?

Årets gladaste:

Da Buzz på flygplatsen i Umeå, när de insåg att de fått en trea av Aftonbladets elake recensent.

Fast de bryr sig ju inte om kritik. Det vet man ju.

Årets sväng:

Timbuktu med Damn!

Årets vitaste:

Kent.

Årets snyggaste intro:

När Howlin’ Pelle kastade en tändsticka på Nicholas Arson i Hultsfred.

Årets cover 1:

Bruce Springsteen – ”Twist and shout”.

Årets cover 2:

Rolling Stones – ”That's how strong my love is”.

Årets cover 3:

Cardigans i Black Sabbaths ”Changes”.

Årets cover 4:

Audioslave i The White Stripes ”Seven nation army”.

Årets cover 5:

José González i The Knifes ”Heartbeats”.

Årets sämsta covers:

Allt som schlagervinnarna Fame och Fame Factory-gänget presenterade under sina respektive turnéer.

Årets magi:

Vädret i Göteborg på midsommar. Det regnade i resten av landet. Men inte på Ullevi.

Årets klänning:

Marit Bergman på Kalas.

Årets allsång: Alla låtar på Bruce Springsteens två fantastiska konserter på Ullevi, utom ”Worlds apart”. Och ”Into the fire”.

Årets kommentar:

”Ni kastade pengarna i sjön på den här festivalen. Men nu har vi plockat upp dem åt er.” Pelle Almqvist i Hultsfred.

Årets citat:

”Ursäkta att vi inte har varit i Sverige på så länge, men jag har varit förstoppad i sex år.” Peter Steele i Type O Negative hälsar på publiken i Malmö.

Årets mellansnack:

”Here we are, deep in the woods, surrounded by many a tree.” Buju Banton i Hultsfred.

Årets mest pinsamma mellansnack:

Sounds-Maja i Roskilde.

Årets mest irriterande:

Mick Jagger umgås med Ulf Ekberg.

Årets Lundell 1:

Lars Winnerbäck.

Årets Lundell 2:

Ulf Lundell.

Årets värsta gitarrsolo:

Ulf Lundell i låten ”Glans” under turnépremiären i Varberg.

Årets mickstativ:

Ministry-mannen Al Jourgensens gatuborr med ormar på (Arvikafestivalen).

Årets scenkläder:

Björks fjärilsdräkt i Roskilde.

Årets mest oväntade:

Blurs kanonspelning i Roskilde.

Årets pålitligaste:

Hellacopters, bäst i landet på tung rock’n’roll även när de går på autopilot.

Årets körsångerska:

Helena Josefsson från Sandy Mouche i Per Gessles band.

Årets svenska återkomst:

Fireside, bättre än någonsin.

Årets scenklädsel 2:

Max Cavalera i Soulfly rockade i Arvika IF:s matchtröja (nej, det var inte Degerfors, vi ber om ursäkt).

Årets legend:

Svend Asmussen.

Årets old school-hiphop: De La Soul i Roskilde.

Årets hår:

Kings of Leon, så klart.

Årets singer-songwriter:

Damien Rice (Accelerator, Malmö).

Årets sommarhit:

”Big Sur” med The Thrills.

Årets danssteg:

Looptroops snattardansen.

Årets längsta solon:

Yes på Sweden Rock.

Årets tajtaste:

Iron Maiden-gitarristen Jannick Gers brallor under konserten på Stadion.

Årets minst saknade:

Linkin Park i Hultsfred.

Årets bomber och granater 1:

In Flames i Hultsfred.

Årets bomber och granater 2:

Metallica i Roskilde.

Årets flitigaste:

Trumpetaren Peter Asplund.

Årets operavrål:

Jonas Kullhammar, när han presenterade Per ”Ruskträsk” Johansson på Stockholm jazzfestival.

Årets mest tålamodsprövande:

Dave Gahans mediokra gig i Hultsfred.

Årets mest onödiga comeback:

Twisted Sister.

Plusligan sommaren 2003

Aftonbladets musikredaktion har bevakat allt som rört sig på de svenska popscenerna under sommaren. Så här gick det för artisterna:

Ännu en turnésommar är över. Aftonbladets recensenter Per Bjurman, Markus Larsson, Mattias Kling, Håkan Steen, Cecilia Lundblad, Tobias Fröberg, Jan-Olov Andersson och Jens Peterson har sedan i mitten av maj sett en väldig massa konserter, besökt ett otal festivaler och åkt rent löjligt många mil med flyg, tåg, buss, bil och båt för att sätta plus på den svenska rocksommaren. Som final samlades de på redaktionen för att traditionsenligt summera och dela ut ett gäng utmärkelser. Så här blev det.