Oemotståndligt!

Bad Cash Quartet har hittat rätt

MUSIK

Bad cash quartet

Midnight prayer

Telegram/Warner

ROCK

Rockslynglarna har blivit 23. Och lite lugnare.
Foto: andreas dybeck
Rockslynglarna har blivit 23. Och lite lugnare.

Det har talats en hel del om kyrkobesök, bandkrascher och andra omvälvande händelser, sådant som alldeles säkert påverkat såväl den tätt sammansvetsade göteborgskvintetten Bad Cash Quartet som deras musik. Som fått dem att sänka garden, hitta ödmjukheten och lite av det där lugnet de så desperat söker efter. Men som framförallt fått dem att skriva denna imponerande samling sånger, bestående av vackra hymner som "Midnight prayer", avskalade kärleksförklaringar som "Valentine", smäktande bekännelser som "I care about you all" och uppgivna böner som "Freeze out".

Tro nu inte att "Midnight prayer", deras tredje fullängdare, är någon mesig växa-upp-och-inse-sin-roll-världsalltet-skiva. Långt ifrån. För BCQ brinner minst lika intensivt som tidigare, och arbetsnamnet på skivan, "Searching is killing me", gäller fortfarande i precis lika hög grad. De drivs av samma hunger som en gång fick dem att växa sig till något långt större än ännu ett band med ambitionen att låta som Broder Daniel.

Det är för övrigt en referens som inte känns aktuell längre. Nu kan man snarare ana spår av Stone Roses "Second coming", eller varför inte Leonard Cohen. Allt uppblandat med den välkänt spretiga nervighet som återfanns på första singelsläppet "Dirty Days" och i vad jag hoppas blir nästa singel - "Searching is killing me".

Det är ju egentligen ganska självklart. Man växer. Förändras. Utvecklas. Klart man är argare som sjuttonåring än som tjugotreåring. Klart man hittar nya sätt att få ut det man nu vill få ut, utan att skrika folk rakt i ansiktet - eller för den delen slå folk på käften. Rockhistorien vimlar av exempel på band och artister som lugnat ner sig, förfinat sitt uttryck och tagit igen den förlorade energin i desto högre kvalitet istället.

Men jag kan inte sluta att förundras över Bad Cash Quartet för det. För jag kan inte komma på många som så självklart, otvunget och övertygande närmar sig världen som det här bandet gör med "Midnight prayer". Den gamla - om än charmiga men ack så enerverande - slyngelattityden är som bortblåst. Kvar finns bara den där intensiteten och innerligheten som numera närmar sig sakrala höjder. Klart man blir frälst.

Cecilia Lundblad