Helt fantastiskt!

Her Majesty bjuder på mycket nerv, spänning och egenart

De glada grabbarna i Her Majesty.
Foto: RASMUS HÄGG
De glada grabbarna i Her Majesty.
MUSIK

Her Majesty

The Past Is Not a Good Idea

S56/LED Recordings/Warner

Rock

Dom tror att det handlar om mig.

Dom tror att jag hyllar blödande skilsmässodramat "Cut me" för att det säger så mycket om mitt eget liv.

Det gör det förvisso - och jag förnekar inte att musik aldrig är så bra som när man kan spegla sig själv i den.

Men även om jag vore lyckans kung på bergets topp skulle jag sitta lika stum och lika hundögd inför den brutala smärta som blottas i den här majestätiska, storslagna, vanvettigt vackra pjäsen.

Är man utrustad med minsta uns av empati, har man den minsta förmåga att leva sig in i en annan människas nöd"då spelar det ingen roll hur man själv mår.

Man drabbas skoningslöst när en sångare framför ett sådant stycke förtvivlan, med sådan inlevelse och sådan dedikation.

Här är det ju dessutom Timo som går sönder.

Timo Räisänen!

Han, Håkan Hellströms hyllade gitarrist och sidekick, är inte precis den sortens mjältsjuke skönande som brukar kleta ut sitt känsloliv över textsidorna.

Han har tvärtom alltid varit den lyckligaste i hela Göteborg, den mest levnadsglade och förälskade och lättsamme.

Nu står denne yngling plötsligt och darrar vid mikrofonen. Krossad. Det har gått en vecka sedan avgrunden öppnade sig under hans fötter och själva livet hänger på det som nu ska sägas. Därför kramar Timo och hans bröder - på ren instinkt får jag för mig - ur sig ett monumentalt mästerverk. Hon måste ju lyssna"

Fantastiskt är vad det är. Helt fantastiskt.

Det finns mer att tycka om på Her Majestys andra album. Förra gången fick de kritik för bristen på riktigt hållbara låtar. En dylik invändning är omöjlig nu. På "The past is not a good idea" finns i princip bara hits. Fokuserade, tajta, påträngande låtar - alla i högre eller lägre utsträckning stammande ur samma skilsmässa.

De som såg ett minus i de påtagligt amerikanska influenserna på debuten har dock fortfarande anledning att klaga. Ty stick i stäv med råden från förnumstiga tyckare har sextetten snarast accentuerat de dragen i sin karaktär. Jag gillar det. Det är ju inte så enkelt som att Her Majesty spelar "grunge". Olika uttryckssätt möts i de här ruffiga numren - och ett har vissa av medlemmarna burit med sig från tiden i Sludge Nation. Där uppstår mycket nerv, mycket spänning, mycket egenart.

Till skillnad från många andra tycker jag också att Måns Jälevik är en utmärkt sångare. Det är få kolleger/konkurrenter här hemma med lika mycket naken känsla i stämbanden - och kanske är det också därför han skrämmer så många.

Här finns särskilt en duett med Timo"aj fan, nu fastnar jag i "Cut me" igen. Men den är också svår att komma runt. Under de minuter "Cut me" pågår är det här faktiskt ett av de bästa svenska album som spelats in.

Lyssna på Her Majesty

Tre andra storartade sidekicks

Per Bjurman