Bättre än någonsin

Kvartetten är lika smittande som influensa i november

MUSIK

Sahara Hotnights

Kiss & Tell

RCA/BMG

Rock

Omslaget ser ut som något The B-52's kunnat paketera en skiva i 1980.

Eller som det alternativa konvolutet till Blondies "Parallel lines".

Det är ingen tillfällighet.

Om Sahara Hotnights på första och andra albumet var ett uppdaterat punkband har de nu - i en evolutionsprocess som på samma gång följer ett helt självständigt och ett klassiskt mönster - nått sin new wave-fas.

Tonvikten ligger vid melodislingor, sound och coola detaljer snarare än vid den råa utlevelsen.

Så räkna med kritik.

Ingen överger de hårda smockornas skolgård utan att de som står kvar och vill att allt ska vara som förr kommer med anklagelser om feghet och anpassning.

Men utvecklingen är helt logisk - och av godo. Redan under spelningarna för två år sedan tyckte jag att Robertsfors-kvartetten balanserade på gränsen till det själlöst brutala. Ett par steg till i den riktningen och favoritbandet från norr hade kunnat bli Offspring.

Men i stället kan vi nu glädjas åt att få träffa ett raffinerat och tufft powerpopband som formligen gödslar med den sortens låtar man bara hittar på skivor som kallas klassiker.

Inledande "Who do you dance for?" är Hotnights all time high. Helt originell - och ändå lika smittande som influensa i november.

Samma slags kvaliteter hittar jag i "Walk on the wire", "Hanging" - komplett med sirliga Television-slingor - furiösa "Nerves" och "Stay/stay away".

Däremot saknas de verkligt giftiga krokarna faktiskt i "Hot night crash", som därmed inte kan betraktas som ett helt hundraprocentigt singelval.

Redan på den - singeln - kunde alla med friska öron dock höra att Maria Andersson sjunger bättre än någonsin. Hon som tidigare mest skrek - visserligen med stor emfas, men ändå - kommer nu till oss med besjälad, varm och självsäker stämma.

En del av detta nya självförtroende borde bottna i stolthet över de djärva texterna på "Kiss & tell". Det är inte många, allra minst i den tuffare rock'n'roll-branschen, som vågar blotta så mycket svaghet som Maria här gör i skarpa obehagligheter om paranoia, svartsjuka och tvivel.

Sahara Hotnights blir, vad konservativa fans än kan tänkas ha att säga, bara bättre och bättre.

Lyssna på Sahara Hotnights

Tre andra som vågade nyansera larmet

Per Bjurman