Så bra var festivalen

MUSIK

Marcus Grahn

Festivalbetyg:

Höjdpunkt: Mastodon.

Det är ett liveband som drar sig åt fulländning, med en ödmjukt tacksam kärlek till fansen som känns genuin och är besvarad. När uppföljaren till ”Leviathan” har släppts kommer Mastodon att få mangla sin självständiga metal på avsevärt större scener än lilla Teater.

Marcus Larsson

Festivalbetyg:

Höjdpunkt: Håkan Hellström.

Alla säkringar gick på samma gång. Lördagens konsert med Håkan Hellström överträffade allt, allt, allt. ”En midsommarnattsdröm”, den fantastiska publiken, himlen, Daniel Gilbert, solnedgången, Eva och allsången och, ja, glädjetårarna. Hörde du euforin, Bjurman? Du om någon borde förstå. Jag hoppas att all värme, empati och kärlek nådde ända till East Village, New York.

Jonna Sima

Festivalbetyg:

Höjdpunkt: Håkan Hellström.

Har precis skrivit klart recensionen. Darrar fortfarande. Förstår inte varför. Hackar nästan tänder. Kanske beror det en del på att jag inte ätit mer än lite popcorn på nio timmar. Men jag är helt ärligt fortfarande tagen av festivalens enda magiska konsert – Håkan Hellström.

Håkan Steen

Festivalbetyg:

Höjdpunkt: The Ark.

Jag har varit på Hultsfredsfestivalen 19 gånger. Jag har följt The Ark sedan källargigen i Växjö i början av 90-talet. Hultsfred älskade jag direkt. The Ark har jag ibland velat tycka om mer än jag lyckats med. Men mitt i torsdagsnatten, i ”One of us is gonna die young”, förvandlas jag till ett passionerat The Ark-fan. Bandet fyller ut varje vrå av Hawaii-scenen och Ola Salo är plötsligt precis den fullfjädrade rockstjärna jag alltid anat att han kunde bli. Det känns förstås extra bra att det sker just här.

Mattias Kling

Festivalbetyg:

Höjdpunkt: Flogging Molly.

Det är något speciellt med grupper som får vuxna karlar, speciellt vältatuerade och tuppkamsförsedda sådana, att brista ut i yster allsång samtidigt som de dansar sig svettiga som maratonlöpare. Men när irländska/amerikanska folkpunkarna på torsdagseftermiddagen fullkomligt toksmashar Atlantistältet är det precis vad som händer. Det är äkta energi, yster glädje och blodigt allvar på samma gång. Slipknot? Jo, de spelade någonstans samtidigt. Har jag hört.