Drottningen av gaydisco

Madonna är tillbaka där allt började

1 av 2 | Foto: WARNER
modern "Confessions on a dance floor" består av tolv individuella singlar som aldrig umgås privat.
MUSIK

DISCO. Madonnas 80–tal borde få ett eget museum.

En guidad tur bland hennes största hits hade framkallat fler superlativ än liknande promenader genom Princes och Michael Jacksons bästa melodier från samma decennium.

Samtidigt lyckades Madonna alltid väga upp lollipophitsen med kolsvarta ballader. För varje "True blue" och "Cherish" fanns det en "Live to tell" eller "Oh father". Det kändes som att Madonna var intresserad av att göra sammanhållna skivor, trots sin eviga – och berömvärda – jakt på topplistornas förstaplatser.

År 2005 är kanske albumtankens dynamik förlegad. Nedladdningarna har gjort att musikkonsumtionen åter igen fokuserar på låtar. Situationen kan jämföras med 50– och 60–talens hetsjakt på nästa monumentala vinylsingel.

Räcker halvägs

Ur den synvinkeln är "Confessions on a dance floor", där Madonna återerövrar sitt ursprungliga varumärke – omedelbar gaydisco – samtida och modern. Skivan består av tolv individuella, housefiltrerade singlar som sällan eller aldrig skulle umgås privat.

Spår som "Sorry" eller "Get together" platsar definitivt på suveräna samlingen "The immaculate collection". Men det räcker bara halvvägs.

Platsen där exempelvis "Take a bow" tidigare sydde ihop hitsen till en starkare helhet är nu reserverad för ansträngda formexperiment och jobbig kabbalatrance.

bästa spår: Kan inte välja mellan "Sorry" och "Like it or not".

Markus Larsson