”Tjurskallarna regerar”

MUSIK

Redan för nio år sedan, när Laleh Pourkarim var 14 år och precis hade börjat göra musik, hörde folk av sig till henne och ville hjälpa till.

Hon var aldrig intresserad.

Hon har aldrig skickat runt några demos och aldrig själv kontaktat några skivbolag.

"Jag tycker att det är viktigt att "dom är ute efter artisten" inte tvärtom", som hon skriver på sin hemsida laleh.se, i en text med tips till unga musiker.

Det är ju det. Det som alltid fört popmusiken framåt är artister som brutit mot alla rådande branschföreställningar om hur musik ska vara och låta.

I ett klimat där skivbolag höga på marknadsundersökningar gör sitt bästa för att renodla och målgruppsanpassa sina artister kommer Laleh och visar att det finns en jättepublik för en artist som gör vilt stilblandad vispop med texter på svenska, engelska och persiska om vartannat.

Och titta på resten av listan här intill. Den är full av tjurskallar som alltid gjort precis som de vill.

Samma människor som röstat fram dem har troligen fnyst åt flera av dem tidigare, tyckt att de varit konstiga och inte trott att de är vad "folk vill ha".

Men listan fungerar som ett utmärkt bevis på att vad det egentligen handlar om är att våga ge folk vad de ännu inte har en aning om att de vill ha.

Som Laleh. Eller I"m From Barcelona, som än så länge är ett okänt namn för de flesta eftersom de inte hunnit släppa någon skiva.

Nästa år kan de mycket väl vara nominerade till både Rockbjörnar och Grammisar de också.

Då, när publiken förstått att vad den faktiskt ville ha i år var ett tjugofempersonersband från Jönköping med explosionsrefränger.

Läs mer:

Håkan Steen