Det kan inte bli knäppare

Galet märkligt - och omåttligt underhållande

1 av 2 | Foto: Alf Lindbergh
Utan rim, reson och förnuft Julgalan 2006 är en stjärnspäckad tillställning helt utan rim och reson. Det här är det mest ogenomtänkta julshowen ni kan se i år.
MUSIK

LULEÅ. Vad fan?

Jag menar?

Få se nu?

Eeeeeeeeeeeeeeh?

Jag svär.

På min gula kanariefågel Pelles gamla grav, två mil söder om Pajala.

Det här är det konstigaste jag sett.

Vad fan har det här med julen att göra?

Ja, jo.

Showen börjar med Band Aids "Do they know it"s Christmas" och slutar med John Lennons "Happy Xmas (war is over)" samt, ähum, Richard Strauss "Also sprach Zarathustra".

Däremellan kan jag spåra en handfull jullåtar samt Markoolio i en vit strut.

Resten saknar rim, reson och förnuft. Den som satte ihop den här showen måste ha varit på lyset.

Nyckelharpspolka

Vi får eurodiscco med September. Vi får nyckelharpspolka med Nordman. Vi får se Håkan Hemlin bräka loss i en Four Tops-låt. Vi får se Pernilla Wahlgren göra "Piccadilly Circus". Christer Sjögren går ned på knä och sjunger "hunka-hunka" i "Burning love" och DiLeva ser hela tiden så obekväm ut att man vill bjuda honom på tofu.

Och så susar en Pussycat Dolls-cover och ledmotivet till "Flashdance" förbi av bara farten.

Galet knasigt

Nej, jag fattar ingenting. Nej, jag skulle ljuga om jag skrev att konserten är bra.

Men, ja, det är den knasigaste, märkligaste, galnaste och mest ogenomtänkta julshowen ni kan se i år. Och därför omåttligt underhållande.

På vägen hem från Arcushallen kan jag bara stirra tomt genom bilrutan. Jag är så chockad att jag bara orkar blinka med ögonen.

Blink.

Blink.

Blink.

Jag behöver en drink.

Eller nån sorts terapi.

Julgalan 2006

Topp 5 på julgalan

Markus Larsson