Två unga män från Kanada driver fram årets vackraste tårar med syntetiskt nattblå elegans. Ackorden har sorg men melodierna ler förlösande. Det går att jämföra Junior Boys med den vemodigare sidan av Depeche Mode, men det är i ”When no one cares” som duons andra album känns allra mest logiskt. Plötsligt låter en gammal Frank Sinatra-ballad som det mest självklara soundtracket till 2006.
Britten Conrad Lambert bjuder in till en helt egen filmisk värld av ödsligt lockande pop som aldrig vill sluta öppna nya dörrar.
Dansgolven blev aldrig roligare i år än när de här nördarna blandade bitterljuv keyboardpop med löjligt lyckliga rytmer.
Jarvis Cocker kryddar Pulp-rötterna med underbart oblyga Dion-influenser och skriver, förstås, årets skarpaste texter.
Så länge Dylan levererar låtar som ”Workingman’s blues #2” har han en mer naturlig plats i samtiden än de flesta.
Thåström, Eriksbergshallen, Göteborg, 16 februari
När Thåström tog med sig mäktiga ”Skebokvarnsv. 209” på turné gjorde han larm av skirhet och skirhet av larm. En djupt känslosam, mycket värdig resa mot mörkrets hjärta.
Välkommen att kommentera på Aftonbladet! Här är du med och skapar Sveriges mest engagerande mötesplats och nyhetskälla med viktig information, argument och synpunkter. Vi litar på att du håller en saklig ton och visar respekt för andra som deltar i diskussionen. Självklart skriver vi inte hatiska kommentarer på Aftonbladet. Och lika självklart står vi för det vi tycker. Kul att du vill vara med!
Med vänlig hälsning Jan Helin, chefredaktör.
Läs mer om kommentarer
...