Kent: Skit i det gamla

Bandet lämnar gitarrmattorna och tar ett elektroniskt kliv med ’Tillbaka till samtiden’

MUSIK

Vi har hamnat i ”Psykbunkern”.

På dagordningen: Kents mest syntorienterade album någonsin.

– Vi hade en slags revanschlust utan att jag vet vad vi skulle ta revansch på, säger Jocke Berg.

Sångaren Jocke Berg, 37, gitarristen Sami Sirviö, 37, och trummisen Markus Mustonen, 33, – tre numera fjärdedelar av Kent – sitter i det svart- och valnötsmoderna köket efter en dags intervjuer.

Här i den egna studion i Stockholm har bandet gjort sista putsningen av det sjunde Kentkapitlet, ”Tillbaka till samtiden”.

Arbetet började med en låtskrivarresa till Paris och efter tre månader i Studio Allaire utanför New York var skivan klar.

Ett album som tveklöst låter Kent, men som också tar ett långt elektroniskt kliv från gitarrmattorna.

”Vågade ta steget”

– Det man är mest stolt över med nya skivan är att vi vågade ta det steget. Band i vår position gör sällan det utan ligger kvar i det trygga. För oss gällde bara ”fuck, skit i det gamla. Nu kör vi”, säger Sami.

– Förra skivan var verkligen ett album som lät precis som våra hardcore-fans ville. Det hade varit lätt att bara fortsätta att göra den typen av ljudbyggen, säger Jocke.

Till sin hjälp i USA hade de den danske producenten

Jon Schumann. Gitarristen Harri Mänty, däremot, hade då lämnat bandet.

– Nu var vi fyra personer igen och det blev det där: ”nu är det vi och vi har bara varandra.” Det blev påtagligt viktigt igen, säger Jocke.

”Blöder pengar”

Ni har alltid haft extremt lojala fans. Med Sony Ericsson-samarbetet vände sig flera emot er.

– Vi visste att en del skulle hata det, men samarbetet handlade om vår musik. Jag hade förstått kritiken om

vi hade gjort en sån där MQ-grej och spelat på varenda reklamspot. Det finns band som kommer undan med det, men det hade sett jävligt skumt ut om vi

hade gjort det, säger Sami.

– Mobilen är inget vi prackar på folk. Vill man inte köpa den så skiter man i det. Men vi är intresserade av en lång framtid och det handlar till exempel om att säkerställa den här studion som står och blöder pengar. Ett sånt här samarbete gör att vi kan göra en skiva till, säger Jocke.

Tre av er är småbarnsföräldrar numera. Hur påverkar det Kent-livet?

– Det sjuka är att känns som man alltid har haft barn. Jag fick barn för lite över ett år sedan och ibland kan jag tänka ”var hade jag sonen på första turnén? Nej, just det. Jag hade ju ingen son då”, säger Sami.

– Man tenderar att glömma alla gamla partytrick. Men man har sett en miljon barer och jag var rätt trött på det redan innan jag fick barn. Musiken är partyt nu, säger Jocke.

FAKTA

Kent om nya skivan

”Elefanter”

– En av de låtar som var med på de tidiga demosarna och strukturen är väldig lik. Vissa grejer är helt och hållet sparade. Det är också en av de första låtarna som vi blev klara med i Allaire-studion, typ andra eller tredje dan. (Markus)

”Berlin”

– Också en av de vi spelade in i USA. Jag tror vi ändrade ett ackord här i Stockholm. (Jocke)

”Ingenting”

– Vi visste direkt att det skulle bli en singel, kanske till och med förstasingel. Det var skönt att ha det överstökat och kunna koncentrera sig på resten av skivan. (Sami)

– Och det är väldigt ovanligt att vi vet det så tidigt, när det gäller oss. (Markus)

”Vid din sida”

– Också från USA och från en ganska färdig demo. Det stora problemet med den var att hitta ett substitut till Martins första textutkast, som var på engelska. Han hade bara spelat in det för att ha något att sjunga. Vi spenderade några dagar att komma på vad man skulle sjunga i stället, det var väldigt ljudorienterat. (Jocke)

– I den finns också ett parti där vi har spelat in stormen som var där uppe i bergen. Sen är det ett piano, lite halvklantigt spelat, som ligger kvar från någon av de första tagningarna. Det fick inte vara för perfekt. Jag är glad att vi behöll det. (Markus)

– Markus har haft råångest för det där pianot. (Sami)

– Det är ett så jävla häftigt parti för att ingen riktigt har en aning om hur det gick till och varför det blev som det blev. (Jocke)

”Columbus”

– Skrevs sist. En jävligt trevlig låt. Världsklass. (Jocke)

”Sömnen”

– Också en väldig sen låt. Vi hade nästan 15–16 låtar inspela

de och lyssnade igenom och insåg att det behövdes en låt där man bara får andas lite innan det blåser igång igen. Det är lite roligt när man kan göra ett sånt känslomässigt beställningsjobb. Det var verkligen tvunget att finnas en sån paus i skivan. Man orkade inte med annars. (Jocke)

”Vy från ett luftslott”

– Kommer också från demon och vi gjorde rätt många versioner innan vi kom tillbaka till den ursprungliga. Som naturligtvis var jättebra. (Jocke)

– Den har verkligen gått ett helt varv runt. (Sami)

”Våga vara rädd”

– Gick jävligt snabbt att göra – den drämde vi bara in här i Stockholm. Alla skriver att det är en synttrumpet med, men det är faktiskt inte det. (Jocke)

– Goran Kajfes var här och satte trumpeten på en timme. Proffs. (Markus)

”LSD, någon?”

– Går från känsliga killarna till grottmannen. Nånstans där så halsar de ett helrör – strax efter första refrängen, haha. (Jocke)

”Generation ex”

– En riktigt klassisk poplåt men med en ganska konstig uppbyggnad. Det hör man kanske inte när man lyssnar på den, men den är väldigt märkligt byggd. Vilket jag är jävligt nöjd med. Och det är en generell grej med hela skivan – att försöka hitta sätt att kasta runt delarna i en låt men att det ändå kan bli värsta stänkaren. (Jocke)

”Ensammast i Sverige”

– Den gjordes en sån där kväll när vi hittade en massa syntar på vinden och släpade ner. (Sami)

– De hade en jävla massa prylar i Allaire-studion och vi fick en idé att köra d-drums (digitala trummor, red anm). Om man lyssnar riktigt noga på Depeche Modes platta ”A broken frame” kan man höra lite inspiration från en låt där. (Markus)

KENT OM ... den omdiskuterade pressbilden i somras:

– Det var ju en lek med världens tråkigaste bild – bandbilden. Vi visste vad den skulle få för effekt men vi hade inte kunnat spekulera i att det skulle bli så fantastiskt. Alla som inte tror att vi har någon form av humor gick i taket. (Jocke)

Kort och gott om Kent

Medlemmar: Jocke Berg, 37, sång, Sami Sirviö, 37, gitarr, Martin Sköld, 37, bas och Markus Mustonen, 33,trummor. Bildades: I Eskilstuna 1990 som Jones & Giftet, blev Havsänglar innan de tog namnet Kent 1993. Aktuellt: Släpper nya skivan ”Tillbaka till samtiden” den 17 oktober och ger sig ut på en utsåld turné i november.