Gamla bekanta – och en ny vän

nöjesliv tjuvlyssnar på: In Flames nya

Foto: Rolf andersson
MUSIK

GÖTEBORG. Huka er, för nu laddar de om.

I april är In Flames tillbaka med nya albumet ”A sense of purpose”.

Men Aftonbladet har fått lyssna redan nu.

Det är studioalster nummer nio i leken, det är ett band som är så tryggt i sin formel att det troligtvis skulle kunna rassla ur sig en stänkare eller två innan frukost och det handlar egentligen inte om att vinna eller försvinna.

Utan snarare om hur högt In Flames ska nå denna gång.

En förhandslyssning i prydliga IF Studios, bara ett par stenkast från centralstationen i Göteborg, säger ... troligtvis högt nog.

Skivan, som ska finnas i butik den 4 april, är i sig ingen revolution. Har Göteborgskvintettens tre senaste album någon gång besökt din stereo kommer dess nya yttring troligtvis att bygga bo där. Eller som dreadlockstrasslige frontmannen Anders Fridén själv uttrycker det:

– Här representeras allt vad In Flames är. Men vi utforskar ändå något nytt.

Jo, tack.

Och det med besked.

Insprängt mellan elva så smått dödsharmoniska bitar ligger ”The chosen pessimist” och stör ordningen. Mätandes runt åtta minuter lär denna vackra koloss – som lånar en hel del från sublima Umebandet Khoma och Radiohead – få lyssnaren att vakna till. Kanske bränna skivan. Kanske höja den ännu högre till skyarna.

Klart är dock att det här finns ungefär det mesta som kan önskas, beställas och betalas via Paypal. Drag från ”Only for the weak” och power metal målas in i samma hörn på möjliga singeln ”Alias”, ”Move through me” låter som om ”Touch of red” skulle sitta barnvakt till ”The quiet places” beteendestörda lillebror och i såväl ”Disconnected” som ”Drenched in fear” går stämningar från den tidiga karriären igen.

Det låter helt enkelt som det ska.

Och exakt hur högt det räcker får ni läsa mer om när skivan släpps.

FAKTA

"A sense of purpose"

– enligt Anders Fridén

1. ”The mirror’s truth”

– Vi bestämde oss ganska tidigt för att det här skulle bli första singeln. Den är kort, hård och pang på rödbetan.

2. ”Disconnected”

– Texten handlar om att folk är som myror, som bara gör saker utan att egentligen tänka efter varför.

3. ”Sleepless again”

– Tillsammans med låten innan tycker jag det finns en klar ”Whoracle”/”Clayman”-känsla i den här. Keyboarden är en skön detalj.

4. ”Alias”

– En bra festivallåt, den ska kännas lite som en stridsvagn.

5. ”I’m the highway”

– Ingen Audioslave-cover, titeln till trots. Den här har vi jobbat mycket på sedan den först plockades med i leken.

6. ”Delight and angers”

– Titeln avspeglar att livet är lite upp och ner. Det här är faktiskt min treåriga dotter Agnes favoritlåt på plattan.

7. ”Move through me”

– Denna skivas ”Touch of red”. Kommer att bli en mycket bra livedänga.

8. ”The chosen pessimist”

– När skivan var i stort sett färdiginspelad kände jag att något saknades och började arbeta med detta stycke. Det bryter av allt och får det andra att stå ut och glänsa mera.

10. ”Condemned”

– Old school-thrash, men med en lite lättsammare refräng.

11. ”Drenched in fear”

– Även denna skulle kunna komma från ”Whoracle” eller ”Clayman”. En typisk In Flames-låt, utan att sticka ut för mycket.

12. ”March to the shore”

– En bra avslutning, ett slags adjö. Behandlar textmässigt tanken att om du skulle kunna mörda någon och garanterat skulle komma undan med det – skulle du då göra det? Skulle du kunna leva med dig själv?

In Flames

Medlemmar: (i den ordning de står på bilden ) Peter Iwers, 32 (bas), Jesper Strömblad, 35 (gitarr), Björn Gelotte, 32 (gitarr), Anders Fridén, 34 (sång), Daniel Svensson, 30 (trummor).

Album: ”Lunar strain” (1994), ”The jester race” (1995), ”Whoracle” (1997), ”Colony” (1999), ”Clayman” (2000), ”Reroute to remain” (2002), ”Soundtrack to your escape” (2004), ”Come clarity” (2006).