Därför betalar jag 9000 kronor för att möta Kiss

Aftonbladets fackordförande Fredrik Lindén om sina idoler

1 av 3
Utan sminket.
MUSIK

Året är 1975. Jag föds och Kiss slår igenom. Gruppen jag växte upp med, lever och ska dö med.

Där satt de upptejpade på väggen hemma i pojkrummet i Mjölby. Jag såg dem när jag vaknade och när jag gick och la mig. God morgon Kiss, god natt Kiss! Sminkade och mystiska blickade de ner på mig från rummets väggar, tysta, likt vakande gudar. De var hjältarna, förebilderna för en ung och ibland ganska vilsen tonårsgrabb på väg ut i livet.

Ständigt hånade, utskrattade och fördummade av kritiker och fint kulturfolk. Men älskade av oss fans. Nästan rebelliska i sin uppkäftighet mot etablissemanget – föräldrarna, lärarna, auktoriteterna. Kiss själ har alltid funnits i mötet med oss, publiken, på scenen. En grupp som vågade utmana normerna, stod upp för sin idé, gav oss något extra. Ett löfte om något större än livet självt. Kiss devis ”Larger than life”.

Idén är lika enkel som genial. Om du betalar dyra pengar för att gå på en konsert vill du inte bara sitta och lyssna på låtarna. Du vill ha mer. Du vill ha show, bli hänförd. Det är bomber, rykande gitarrer, slagkraftig rock och en basist som sprutar eld. Sist men inte minst – mystiken och sminket. Gene Simmons – The Demon, Paul Stanley – The Starchild, Ace Frehley – SpaceAce och Peter Criss – The Catman. Originalsättningen av Kiss. Fyra vanliga New York-killar med invandrarbakgrund som bestämde sig för att lyckas. Och som gjorde det.

Därför betalar jag i dag närmare 9 000 kronor för att få träffa dem några minuter innan konserten, ta en bild och få en autograf. För en kort stund komma nära min barndoms hjältar, snudda vid det magiska. Jag lägger min tribut i en redan fet kassakista. Men jag står för det, precis som Kiss står för sitt. Vi ger och vi tar.

Kiss av i dag är lika mycket ett gigantiskt affärsimperium som en rockgrupp. Allt går att köpa. Kiss älskar pengar. Och vi, fansen, låter oss villigt utnyttjas (nåja).

De senaste sakerna på marknaden just nu är bland annat Kisschampagne, Kisslikkista och Kisskondomer. Föds och dö med Kiss, i bokstavlig mening. Betala bara för det! En perfekt symbios av storslagna ideal och rå kapitalism.

I kväll står de där igen på ett utsålt Stockholm Stadion och ger oss allt, låt vara med endast två av originalmedlemmarna – Gene Simmons och Paul Stanley. 35 år sedan gruppen bildades visar Kiss återigen sin storhet. Ett levande bevis på att envishet, målmedvetenhet och hårt arbete lönar sig och att en galen men lika fantastisk idé är tidlös. Bara man håller fast vid och tror på det man gör. Ett citat från Gene Simmons sammanfattar allt:

”Om någon pekar på vårt smink och våra kostymer och hånflinar, låt dem göra det. Jag är en levande gud, jag går på jordens yta och marken skakar.”

FAKTA

Klassiska Kisslåtar till din Ipod

1. Detroit Rock City (1976) – ett mästerverk med rockhistoriens främsta dubbelsolo.

2. Strutter (1974) – Kiss första låt.

3. God of Thunder (1976) – Gene Simmons visar var skåpet ska stå.

4. Love Gun (1977) – rak rock när den är som bäst.

5. The Oath (1981) – obskyr gitarrtjock låt med Paul Stanley i falsettsång.