Sveriges största dj:s väljer att gå skilda vägar.
Jag säger hejdå till en grupp som blev för stora för sig själva.
”Va? Men det går ju så bra för dem nu!”. Det var min första tanke när jag hörde att Swedish House Mafia väljer att kasta in handduken. Och där, i ögonblicksreaktionen, ligger troligtvis även förklaringen.
För det går ruskigt bra för Swedish House Mafia just nu. När de inte snickrar ihop superstora hits så de säljer de ut Madison Square Garden på nolltid eller håvar in miljonsummor på att stå och pumpa ut lättsmälta remixer inför gigantiska dansgolv. Trion, som består av Steve Angello, Sebastian Ingrosso och Axwell, är större än någonsin – och de skriver musikhistoria as we speak.
Just därför behövs de inte längre. Åtminstone inte i den konstellation vi ser dem i i dag.
Även om gruppnamnet Swedish House Mafia väger tungt, har alla tre medlemmarna parallellt både varit och blivit stora solonamn. Axwell är kändast i trion, men de yngre kollegerna Steve Angello och Sebastian Ingrosso, har snabbt hunnit ikapp – och ingen av dem skulle ha något problem med att sälja ut feta arenaspelningar på egen hand. Det gör de redan. Dessutom är de framgångsrika producenter.
Upplösningen är därför mycket logiskt: Om alla klarar sig fint på solokvisten, vad är då poängen med en sammansvärjning? Du slipper kompromissa, men får ändå ta del av allt det göttiga.
Kommer jag sakna Swedish House Mafia? Well, troligtvis inte. Varken du eller jag kommer behöva, för deras kännetecknande melodiösa house och hit-osande remixer kommer fortsätta blomma under en lång tid framåt.
Den enda skillnaden är att vi kommer få tre gånger så mycket av den.
Maffian är död. Länge leve Maffian!