Två timmar av osande danseufori

Visst. Det gick att inse på förhand att det här skulle bli en spelning utöver det vanliga. Ett storskaligt dj-gig med extra allt. Faktum är dock att det blir ännu större än så. Det här är för det första ingen konsert. Det är ett stycke musikhistoria nedkokat till två timmar av osande danseufori. En kväll då varenda liten cell i kroppen frenetiskt studsar non stop och samtidigt skriker efter mer. Jag har aldrig upplevt något liknande.

Tempot är konstant vridet till max, från att Steve Angello, Axwell och Sebastian Ingrosso intar sitt enorma blinkande mixerbord - till den sista tonen ebbar ut. De uteblivna tempoväxlingarna är också kvällens enda minus. Ibland känns det helt enkelt lite jämntjockt. Samtidigt som påkostade visuals, pyroeffekter och laserstrålar lyser upp publikhavet serverar trion en buffé av hits, uppblandat med remixer och kärleksfulla blinkningar till housekolleger och andra musiker. Det samplas bland annat från Daft Punk, MGMT och Coldplay – men allra högst jubel får låtar som ”Antidote” och ”Don't you worry child” som avslutas med ett konfettikalas av rang.

I den andra akten, som börjar med att Axwell uppmanar oss att ”stänga av hjärnan och sätta på hjärtat”, följer en elegant övergång från ”Calling (lose my mind )” till ”In my mind”, som visar på mafiosernas förmåga att få fram det bästa ur sina låtar. Det ögonblicket tänker jag spara i minnet och plocka fram när mina framtida barnbarn ber mig att berätta hur musiken lät förr i världen.