Om Lundell slutar nu så slutar han på topp

Markus Larsson om Ulf Lundells avskedskonsert på nyårsafton

1 av 3 | Foto: ANDREAS BARDELL
Ulf Lundells avskedsföreställning på Göta Lejon i Stockholm på nyårsafton.
MUSIK

Om det här var Ulf Lundells sista show...

Med stor betoning på "om".

Då borde han kunna leva med det.

Morsning och goodbye.

Ulf Lundell har sagt att han ska lägga av så många gånger och så länge att det inte går att ta honom på allvar längre.

Men den här "sista" turnén har bitvis känts som ett ärevarv.

Alla konserter jag lyckats se på turnén har varit de bästa han gjort sedan maratonspelningarna på Tyrol i Stockholm.

Det har vilat en slutgiltig stämning över låtvalen och intensiteten.

Och förutom det omdömeslösa och korkade klavertrampet att skälla ut sin egen publik – kom igen nu, Uffe, snälla kom igen – har en sällsynt och uppsluppen glädje fått kvällarna att gnistra.

Verkar vara lättad

Det har varit som om huvudpersonen i fråga varit lättad att alltihop snart är över, att han äntligen kan sluta irritera sig på samtiden offentligt, tidningsrubriker och alla dessa förbannade recensenter.

Bland annat.

Jag kan i så fall förstå honom.

Ulf Lundell har hållit på så länge, och släppt så groteskt mycket musik, att man hela tiden upptäcker nya sidor och ingångar.

Mer än något annat har turnén bevisat att han gjorde några av sina allra vackraste inspelningar långt efter att samtiden slutade bry sig om honom.

Första utanför Stockholm

När dubbelalbumet "Club Zebra" kom 2002 blev den på sina håll rätt nersablad.

Men det är i den kompakta låtmassan som de riktiga diamanterna finns.

Titelspåret, som länge var turnéns ständiga avslutningslåt, är däruppe med albumet "Den vassa eggen", låten "Evangeline" och den galet förbisedda soulballaden "Låt inte ensamheten".

Det är en av de där långa låtarna som verkligen försöker sammanfatta allt. Det är som om Lundell försöker trycka in hela karriären på femton minuter – och lyckas.

Det är hans "Jungleland" eller "Mannen i den vita hatten (16 år senare)".

Att den nedlagda klubben med samma namn i Kristinehamn en gång presenterade Ulf Lundells första konsert utanför Stockholm gör den till en mycket passande punkt. Symboliken är rörande och fin.

Vreden i blodet ska ebba ut

Men det är "Senare år" från samma platta som jag kommer förknippa med höst- och vinterturnén 2015.

Balladen har, till skillnad från kolossen Club Zebra", aldrig lämnat setlistan.

Det sorgsna anslaget och texten, den glödheta och brännande resignationen, är en rapport från ett liv och en tillvaro som rockartister sällan skildrar.

Att sjunga om att närma sig eller passera 60 är kanske inte lika sexigt som när snygga och smala talanger skriker om världen, sig själva, kärlek och relationer.

Men ingen annan musiker i Sverige har skrivit om rastlösheten och ledan efter 40 på samma sätt.

"Senare år" är en låt som en artist spelar in allra sist. Lundell sjunger om att han inte väntar på en resa. Eller på ett brev. Eller på en dom. Eller på ett besked. Eller på kvällen. Eller på att helgen ska komma. Eller på ett mirakel. Eller på en madonna. Eller på ett lyckligt slut.

Han vill bara att vreden i blodet ska ebba ut. Och vad finns det egentligen att tillägga efter det?

Inget tyder på ett avsked

Nyårskonserten är till mångt och mycket ett standardset. Inget tyder på att det handlar om ett avsked.

Ulf Lundell bärs fram av en publik som är kär och galen. Stämningen är som skakade flaskor champagne vid tolvslaget. Det passar framför allt alla livsbejakande konfettiserenader.

Versionerna av "Förlorad värld", "Kär och galen", "Oh la la (jag vill ha dig)", "Ut i kväll" – den ärkelånga monologen om låtens karaktärer!

– "Gå ut och var glad" och "Snart kommer änglarna att landa" är knäckande. Lundell ler så mycket att ansiktet nästan spricker.

Men om det inte blir någon fortsättning är det de sista orden i "Senare år" som jag tar med mig ut i nyårsnatten 2016, de där som uttrycker den varma och hopplösa och envisa jakten på hopp och tröst, kärnan i Lundells gärning och artistskap:

"Ge oss kraft nog att förlåta oss själva och varandra så att vi kan vidare nu... i våra senare år."

FAKTA

Ulf Lundells avskedskonsert

Plats: Göta Lejon, Stockholm.

Publik: Drygt 1100 (fullsatt).

Längd: 3 timmar och 24 minuter. 

Bäst: Bandet. Janne Bark, Jens Frithiof, Andreas Dahlbäck, David Nyström, Marcus Olsson, Surjo Benigh – det bästa Lundell har haft.

Sämst: "Foxf"? Av alla låtar han hade kunnat

spela så, nä, orkar inte. Gott nytt år.

Fråga: Är det verkligen över nu?

Låtlistan

Östra Svealand

Evangeline

I dina slutna rum

På den andra sidan

Är vi lyckliga nu?

Vi är inte arbetslösa

Levande och varm

Snön faller och vi med den

Senare år

Hatschepsuts tempel

Roadhouse kischheim

En fri man i stan

Den här vägen

Omaha

Soldat kommer hem

Rialto

Om det här är vintern

Ut ikväll

Förlorad värld

Oh la la (jag vill ha dig)

Kär och galen

Extranummer

Foxf

Jag har jobbat för hårt

Gå ut och var glad

Extranummer II

Club Zebra

Snart kommer änglarna att landa

Min vandrande vän