Aftonbladet
Dagens namn: Ragnar, Ragna
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Nöjesbladet / Musik

Gärdestads bror: ”Jag känner Teds närhet”

I dag skulle Gärdestad ha fyllt 60 år   Brodern Kenneth och Janne Schaffer berättar om sina minnen – och den sista svåra tiden

Han förgyllde musikscenen med sol, vind, vatten och kärlek – och blev en av Sveriges mest älskade artister.

I dag skulle Ted Gärdestad ha fyllt 60 år.

För hans bror Kenneth är det viktigaste att musiken får leva vidare.

– Mina starkaste minnen är när vi skrev och gick in i studion tillsammans, säger han.

1972 tog en långhårig 15-åring Sverige med storm. Ted Ambjörn Gärdestad sjöng sig rakt in i svenska folkets hjärtan med ”Jag vill ha en egen måne” och en lång karriär tog sin början.

Musiken hade Ted med sig sedan barnsben. Brodern Kenneth hade lärt sig spela gitarr på kommunala musikskolan och en klasskompis inspirerade honom att börja spela dragspel. Syskonen hade redan uppträtt flera gånger tillsammans och sjungit pappans egenskrivna texter.

Nu blev artistkarriären allvar. Ted och Kenneth fortsatte att jobba tätt ihop med låtskrivandet.

– Vi umgicks på väldigt många sätt, men särskilt genom tennisen och musiken. Jag blev hans trunkbärare, vare sig det handlade om tennisracket eller dragspel. Och jag gjorde det väldigt gärna, säger Kenneth.

Men medan karriären gick spikrakt uppåt hände något med Ted. Han började må sämre psykiskt, trivdes inte med den enorma uppmärksamheten och började höra röster.

Under Kenneths 40-årsfirande 1988 kom smällen. Mitt under kalaset ringde telefonen. Ted hade kastat tegelstenar mot två kvinnor på Östermalm och blivit omhändertagen av polisen. Där och då förstod Kenneth att hans bror var allvarligt sjuk.

– Det blev ett drastiskt uppvaknande och en vändpunkt, säger han.

Sjukdomen påverkade hela familjen, och Ted flyttade in till Kenneth och hans familj. Till­sammans fortsatte de göra musik.

– När jag frågade Ted vad texterna skulle handla om var alltid svaret kärlek. Han sa: ”Jag skriver för att trösta mig, det vill jag föra vidare”.

”Var som en virvelvind”

Efter skivan ”Stormvarning” 1981 började Ted intressera sig för ett andligt sökande. Han kom i kontakt med den religiösa Bhagwan-rörelsen och reste till sektens högkvarter i Oregon, USA. Kvar hemma fanns hustrun Ann Zacharias, dottern Sara och sonen Marc.

Precis som sin pappa har båda barnen känt behov att ett privatliv utanför rampljuset, men 2013 släppte Sara Zacharias skivan ”Mot solen” med egna tolkningar av Teds outgivna musik. Låtarna hade hon hittat på en demokassett några år tidigare.

– Det var känslosamt att få höra honom sjunga ensam vid pianot. För så låter det inte på skivorna, det låter ju helt annorlunda. Det var ju också bland det sista han gjorde, så det lät som min pappa som sjöng, säger Sara i dokumentären ”För kärlekens skull” som sänds i SVT på söndag.

Hon minns sin pappa som nitiskt noggrann.

– Jag tycker det är otroligt så mycket han hann med på så kort tid ändå. Han var jätte­målmedveten. Och rolig … han var jätterolig. Det är det vi pratar om, säger hon.

Gitarristen och kompositören Janne Schaffer träffade Ted Gärdestad 1971 genom ABBA-duon Björn Ulvaeus och Benny Andersson. Tillsammans producerade de Teds debutskiva ”Undringar”. Det blev starten på ett livslångt samarbete och en nära vänskap.

– Jag var med från början till slutet av hans musikaliska karriär. Från början var Ted en glad kille och vi blev jättebra kompisar, säger Janne Schaffer.

När vännerna inte jobbade ihop var kontakten till och från sporadisk, men de återförenades musikaliskt 1994. Då producerade Schaffer det som skulle bli Ted Gärdestads allra sista släpp, albumet ”Äntligen på väg”.

– Det var inte riktigt samma kille som tidigare jag mötte då, men vi hade ändå en väldigt fin kontakt. Vi kämpade oss igenom den skivan, det var inte så lätt på slutet. Det är en oerhört självutlämnande skiva.

Hur ser ditt minne av Ted ut i dag?

– Varenda gång jag spelar någon av hans låtar rullar det upp en film i huvudet på mig. Den är av en glad kille. Han var som en virvelvind som stormade in i studion, det tog fart och var glädje och harmoni. Jag har väldigt många ljusa minnen av Ted.

Den 22 juni 1997 gick Ted ut från sin och sin brors hus i Sollentuna för att ta en promenad, men kom aldrig hem igen. Han hade tagit sitt liv genom att hoppa framför tåget vid Häggviks pendeltågs­station i Sollentuna. Han orkade inte mer.

”Han litade på oss”

De första åren efter själv­mordet var tuffa för Kenneth Gärdestad. Han fick sömnproblem och kunde över huvud taget inte lyssna på musik. 19 år senare är minnena klara och ljusa.

– Min kärlek till Ted är inte befläckad på något sätt. Han behövde mig inte mindre när han var sjuk, han behövde mig mer. Han levde med oss och jag hjälpte honom gärna. Han litade på oss. Jag älskade verkligen min bror.

Viktigast för Kenneth är att musiken lever vidare. Särskilt varmt om hjärtat ligger ”I den stora sorgens famn”. Sista låten på sista skivan, med en text skriven till Ted när han var som sjukast.

– Jag betraktar den nära nog som en slags runskrift över vårt förhållande. Jag trodde inte att han skulle acceptera att sjunga den, den var så genomskinlig och handlade om vår situation. Men han gav den som gåva till mig. Jag känner Teds närhet när jag hör den, säger Kenneth.

Ted Gärdestad
SENASTE NYTT

Nöjesbladet

Visa fler
Om Aftonbladet