Pendlar mellan hopp och tvivel
Så låter Hellströms nya skiva.
Vackra Byrds-gitarrer och mörker.
Hopp och tvivel.
Nöjesbladets musikredaktör Joacim Persson har lyssnat på ”2 steg från paradise”.
Så här låter Håkan Hellströms femte album.
”Det här är min tid”
En långsam och jazzsval öppning. Förmodligen det närmaste Hellström kommer Bo Kaspers
Orkester.
”Saknade te havs”
En av skivans första singellåtar skriker av tydliga melodier, klassiskt Taubetäckt Hellströmlyrik och, så klart, de bärande Byrds-gitarrerna. Presenterar albumets betydligt renare produktion, långt ifrån smutsen på ”För sent för Edelweiss”.
”Shelley”
Driven och självklar mellantempolåt. Ännu mer tolvsträngade gitarrer och Håkan öppnar en bekant dörr i texten, den där undergången inte är så illa trots allt. I alla fall om något annat väntar i stället: ”Att drunkna är inte så illa om det får en att drömma och hoppas på att en seglande båt ska komma”.
”River en vacker dröm”
Hellströms känslosamma tillbakablick på tio år som hyllad och hatad soloartist.
”2 steg från paradise”
Flummiga lågmälda latinorytmer. Nästan påträngande trummor. Gitarrer som låter instängda i en trång burk. Och Hellström, ja han låter som han spelats in mitt i natten under någon form av rus, mer vingligt gäll än euforisk.
Titelspåret har skivans djärvaste produktion och sticker ut. Närmare sex minuter lång där Hellström sjunger om Brasilien, Göteborgs bakgator, knegargubbar, båtar och stadens utveckling.
”Jag vet vilken dy hon varit i”
Vacker ballad med tydliga 60-talsvibbar.
”Dom där jag kommer från”
Håkan gör klubbtrummad pop om kärleken till Göteborg. Visar än en gång upp Håkans vackra rännstensromantik, men också hur arvet från staden har format människorna. Att Göta älvsleran har satt sig på självförtroende och själen.
”Det dom aldrig nämner”
Rak låt med muntra flöjter, papptrummor och lyckliga pianoslingor. Hellströms låter lika obekymrad. Som en uppskruvad barnvisa i popskrud.
”Vid protesfabrikens stängsel”
Oerhört vacker och vemodig ballad. Piano, akustiska gitarrer, stråkar och Bagarmossens skolas gosskör trängs med Hellströms enorma kärlek till den svenska vistraditionen.
”Man måste dö några gånger innan man kan leva”
Fängslande och ”Tro och tvivel”-doftande berättelse där Håkan sjunger mer om andra än sig själv.
”Du är snart där”
Långsamt, krävande och rejält gripande epos över drygt sex minuter om att kämpa, för att nederlagen måste finnas där för att lyckas. Hellström växlar mellan kompade verser med Mott The Hoople-gitarrer och a cappella med dova manskörer. Allt avslutas med en kör som både nuddar Hellströms mörker och återvänder till albumets tydliga känsla av hoppfullhet: ”För jag tror när vi går genom tiden att allt det bästa inte har hänt än”.
Fotnot: Hellströms nya album ”2 steg från paradise” släpps den 13 oktober.
Kommentera
Välkommen att kommentera på Aftonbladet! Här är du med och skapar Sveriges mest engagerande mötesplats och nyhetskälla med viktig information, argument och synpunkter. Vi litar på att du håller en saklig ton och visar respekt för andra som deltar i diskussionen. Självklart skriver vi inte hatiska kommentarer på Aftonbladet. Och lika självklart står vi för det vi tycker. Kul att du vill vara med!
Med vänlig hälsning Jan Helin, chefredaktör.
Läs mer om kommentarer
Vad tycker du?
- MMS/SMS
- 71000
- E-post
- 71000@aftonbladet.se
- Telefon
- 08-411 11 11
...