Proppen går ur – redan i entrén

till Children Of Bodom

MUSIK

Först – ett maffigt intro.

Sedan – ingenting.

Proppen går för kvintetten redan i entrén, då ljudanläggningen begraver sig själv i ”Not my funeral”. Och även om gruppen hanterar omstarten med skämtsam proffsighet lyckas den aldrig få till någon nytändning.

Jag har sett Esboensemblen många gånger, men aldrig så här oengagerad. Gitarristen Roope Latvala och basisten Henkka Blacksmith uppträder med replokalsdeltagande. Janne Warman står håglöst och halsar öl vid sin klaviatur och vaknar till på allvar först i ”Children of Bodom”/”Hate me!”. ­Efter cirka 40 minuter.

Den ende som lägger någon slags riktig passion i framförandet är frontfiguren, som ändå vill göra sitt bästa. Han hejar ivrigt på den likgiltiga publiken och jobbar för att presentera låtarna med den glöd som de förtjänar.

Men det räddar knappast en konsert som dog en smula i samma sekund som den inleddes.

FAKTA

➕ Children Of Bodom

Arenan, Stockholm.