Köper Youth of Today rakt av

MUSIK

”Här kommer en dänga från när alla låtar var 30 sekunder långa” säger Ray Cappo. Sedan kör de ”Standing hard”. Två gånger. På 30 sekunder.

Det är lätt att driva med straight edge-ikonerna Youth of Today. Trycka in en riktigt spetsig kritikerpinne i sidan på de återförenade hardcoregubbarna.

Bara det att en grupp medelålders män turnerar under det bandnamnet, och enbart spelar musik som handlar om ungdomens förlovade land, är rätt fånigt. Eller – det är FÖR extremt fånigt. Och textrader som ”Physically strong/Morally straight/Positive youth/We’re the youth of today” får en helt annan, eh, brunsolkig känsla när tonårstidens naivitet sedan länge dunstat bort.

Krishna-kopplingen? Den ofrivilligt tvetydiga kukhumorn i en titel som just ”Standing hard”? Nej, jag duckar smidigt under väderkvarnens vingar och njuter rusigt av gruppen som redan under kritatiden bemästrade det simplistiska moshnedbrytandet. Jag vet inte om jag blivit blåst. Men Youth of Today 2011 känns, tja, genuint, och inte bara som en osedvanligt energisk promenad till bankomaten.

Ljudbilden liknar en grävskopa och det spelar i stort sett ingen roll. Det här är klassisk hardcorepunk: inga solon, inga rockstjärnor, inget krångel. Bara konsten att leverera tre raka rör och ett positivt budskap på under fyra minuter och tre ackord. Just här och nu köper jag det rakt av.

FAKTA

➕➕➕ Youth of Today

Bandit Rock Stage, Getaway Rock, Gävle

Publik: 150, och då tar jag i. Fast alla ler.

Längd: 20 låtar på 45 min. Inklusive självhjälpsmellansnack.

Bäst: Okuvlig energi i ”Can’t close my eyes”, ”Break down the walls”, ”Expectations”… Ja i allt, typ.

Sämst: Ledsen att tjata, men inomhus hade det här varit fyra plus.