Pat Metheny group

Blixtrande spel - och roligt

MUSIK

Pat Metheny group

Plats: Cirkus, Stockholm. Publik: 1 640, fullsatt. Längd: Tre timmar. Bäst: Letters from home och As it is. Sämst: Några långa solon för många. Fråga: Var é brudarna?

Paul Metheny är i toppform - både musikaliskt och i snacket mellan låtarna.
Foto: BJÖRN LINDAHL
Paul Metheny är i toppform - både musikaliskt och i snacket mellan låtarna.

När kungen av arenajazz, amerikanske gitarristen Pat Metheny och hans supergrupp kommer till Sverige, vill alla komma och titta. Tja, inte mamma, syrran, frugan eller flickvännen.

Men grabbarna.

Och alla Pat Metheny-fans får precis som de vill: en låååång konsert med stundtals alldeles blixtrande spel av Metheny - som dessutom är i toppform när det gäller mellansnack.

För karln är ju faktiskt ganska rolig, som när han presenterar sina musiker som nästan-svenskar. Till och med mexikanske supertrummisen Antonio Sanchez har plötsligt fått svenskt påbrå.

Eller när han plötsligt, mitt i en låt, kommer på att tjockaste E-strängen inte räcker till och börjar därför stämma ner, samtidigt som han spelar melodin.

Kul som fan.

Pat Metheny, jazzstjärna sedan 1975, säger att han nu har ett drömband bakom sig. Det har han.

Förutom nämnde Sanchez som är ny i bandet, spelar som vanligt gamla parhästarna Lyle Mays (keyboards) och Steve Rodby (bas). Nya är också Cuong Vu (trumpet) och alldeles otroligt musikaliske Richard Bona (slagverk, sång, bas).

Hur som helst, det är inte alltid helt enkelt att gilla Pat Methenys musik eftersom han (som en jazzens Neil Young) rör sig från det vackraste mjuka till riktigt hemska kaostrippar.

Men jag tror att de flesta på Cirkus hade skoj i går kväll.

Tobias Fröberg