Suveränt - utom balladerna

MUSIK

GÖTEBORG

Destiny´s Child presenterar suveräna pophits.

I mängder.

Men de hade kunnat vässa showens intensitet ytterligare.

Bästa r´n´b-grupp just nu Destiny´s Child är främsta gruppen i r´n´b-genren just nu, men de tappar stinget när det kommer till gospel och smörsång. Bäst är de när de förenar sina röster i snabba ping-pong-rytmer och i synnerhet i låtarna "No, no, no part 2" och "Bug a boo".
Foto: uffe Nylén
Bästa r´n´b-grupp just nu Destiny´s Child är främsta gruppen i r´n´b-genren just nu, men de tappar stinget när det kommer till gospel och smörsång. Bäst är de när de förenar sina röster i snabba ping-pong-rytmer och i synnerhet i låtarna "No, no, no part 2" och "Bug a boo".

Inledningen är strålande.

Kelly Rowland, Michelle Williams och Beyoncé Knowles stiger sakta upp från en av scenens plattformar, omgivna av eld.

Tre stora tv-skärmar sprakar. Det smäller, exploderar och Destiny´s Child och ett gäng dansare kastar sig in i "Independent women part 1" - sedan ökar de bara farten.

Bra fram till bytet

Trion avlossar snabbt en svårslagen hitkarneval i rena fyrverkeritempot: "No, no, no part 2", "Bug a boo", "Bills, bills, bills", "Nasty girl" ...

Det handlar om silverkläder, magar och oemåtståndliga melodier.

Det är en lysande,

modern och underhållande soulshow ända fram till det första klädbytet, då Destiny"s Child dyker ner i långa, glittrande klänningar och gör sig redo för en lång smörballad- och gospelsvit.

Berör inte på allvar

De börjar med sin cover av Bee Gees "Emotion" och sen får varje medlem var sitt solonummer, innan de återigen förenas i en gemensam lovsång till Gud.

Och förutom Beyoncé Knowles fantastiska version av "Dangerously in love" skänker inte Destiny"s Child materialet tillräckligt mycket djup och vemod för att lyckas beröra på allvar.

Gruppens stora behållning uppkommer jämt när de förenar sina röster över snabba ping-pong-rytmer av producenter som Rodney Jerkins, She" kspere och Track Masters.

Bästa r´n´b-grupp

Det är då Destiny´s Child på allvar och utan att skämmas kan kalla sig för den största och bästa r´n´b-gruppen just nu - speciellt med tanke på att Lisa "Left Eye" Lopes bortgång splittrat TLC.

Men när det gäller mogna ballader och gospelpsalmer blir Destiny´s Child ofta - för att låna David Crosbys klassiska beskrivning av Britney Spears och "N Sync - grundare än ett fågelbad.

Destiny´s Child återhämtar sig tack vare

en kokande "Bootylicious" men resten

av konserten är en skakig resa som pendlar mellan det briljanta och det ljumma - "Say my name" och "Survivor" håller inte samma höga klass som på skiva, Beyoncés smutsiga funklåt "Work it out" från soundtracket till den kommande Austin Powers-filmen är ett magplask, medan "Jumpin jumpin" växer till en smärre sensation.

Konfetti på folket

I finalen pumpar Destiny´s Child och kompbandet fram en uppsluppen "Happy face", samtidigt som gula ballonger och konfetti regnar över publiken. Kelly, Michelle och Beyoncé säger för femtioelfte gången att de älskar sina fans och giget tar slut.

Om ni tänker se Destiny´s Child på Globen i Stockholm i morgon - spänn fast säkerhetsbältena i början och mot slutet.

Under ballad- och gospeldelen kan ni gå och köpa popcorn.

Ni missar ändå inte särskilt mycket.

Destiny´s child Plats: Scandinavium, Göteborg. Publik: Ungefär 6 000. Längd: 83 minuter. Bäst: "No, no, no part 2", "Bug a boo" och "Bootylicious". Sämst: Ballad- och gospelpartiet. Fråga: Kan de inte hitta på en fräschare cover än "Proud Mary"?

Markus Larsson