Suggestiva isländska stämningar

MUSIK

Sigur Rós

Konsert på södra teatern

Stockholm

Svävande falsettsång.
Foto: LARS SJÖGREN
Svävande falsettsång.

"You're so quiet", säger sångaren och gitarristen Jón Pór Birgisson halvvägs in i den knappt två timmar långa konserten. Ett nervöst fnitter sprider sig genom publiken innan den andäktiga tystnaden lägger sig igen.

För isländska Sigur Rós är inte ett band att busvissla till. Deras musik handlar mer om stämningar än melodier och de suggestiva landskap bandet bygger upp manar snarare till meditativ eftertanke än dans och allsång.

På sant postrocksmanér spelas det elgitarr med fiolsträngar, bas med trumpinnar och sjungs rätt in i elgitarrmicken. Stråkkvartetten som backar upp bandet ger ännu mer tyngd åt de massiva ljudmattorna.

Riktigt, riktigt bra

Likaså använder de sig skickligt av både ljusspel och bakgrundsfilmer för att förstärka uttrycket i musiken, vilket gör det hela till en minst lika stark visuell upplevelse.

Att sen bandmedlemmarna själva står med böjda huvuden lite halvt bortvända från scenen gör inte så mycket. Inte heller att man knappt begriper ett ord vad Birgisson sjunger om med sin svävande falsettröst. För så mycket är helt säkert - det är riktigt, riktigt bra.

Sigur Rós

Cecilia Lundblad