Stora känslor i omlopp

Läs recensionen av Beth Gibbons

MUSIK
Beth Gibbons röst får äntligen chansen att driva fram melodierna i stället för att bara sväva flyktigt över ljudmattor, och plötsligt värmer den så mycket mer.
Foto: ANDRÉ DE LOISTED
Beth Gibbons röst får äntligen chansen att driva fram melodierna i stället för att bara sväva flyktigt över ljudmattor, och plötsligt värmer den så mycket mer.

Inget ont om musik byggd på atmosfär och sound men det är nästan alltid melodierna som vinner i längden.

Något som blir extra tydligt när Beth Gibbons och hennes sexmannaband gör konsert av sångerna från fjolårets fina solodebut "Out of season".

Gibbons är sångerskan från Portishead, Bristol-bandet som gjorde triphop folkligt för tiotalet år sedan (ny platta med dem senare i år).

Fokuserar på låtar

På egen hand, ihop med Paul Webb från gamla Talk Talk, vädrar hon emellertid ut allt vad svala beats, skivknaster och annat daterat 90-tal heter för att i stället fokusera på låtar. Akustiskt baserade sådana, som märkligt omärkligt letar sig fram mellan rökiga amerikanska jazzbarer och Nick Drakes öppna brittiska hedar.

Det är ganska befriande.

Gibbons röst får äntligen chansen att driva fram melodierna i stället för att bara sväva flyktigt över ljudmattor, och plötsligt värmer den så mycket mer.

Med dragspel, orglar, stråkar och roterande strålkastare bakom sig låter hon sångernas temperament styra rösten från Marianne Faitfull-rasp till Nina Simone-sensibilitet.

Kanske känns några nummer lite likartade, men när musiken vågar stegra sig, som i nya singeln "Tom the model" eller "Funny time of year", är det riktigt stora känslor i omlopp. Tråkigt bara att detta var enda Sverigespelningen.

Beth Gibbons

Håkan Steen