Harry Belafonte gör sig bättre som talare

Harry Belafonte

MUSIK
HARRY FLEKSNES Ett par "deeåånn" gör ingen konsert. Det bevisar Harry Belafonte - som mer liknar Fleksnes än en calypsokung.
Foto: TOMMY MARDELL
HARRY FLEKSNES Ett par "deeåånn" gör ingen konsert. Det bevisar Harry Belafonte - som mer liknar Fleksnes än en calypsokung.

Karnivalgeneralen Harry Belafonte är en utmärkt talare.

Trots en bräcklig och hes röst - stämbanden fungerar förvånansvärt mycket bättre när de sjunger - blir hans mellansnack både älskvärda och underhållande.

Många ämnen

Harry avverkar många ämnen under kvällen: sitt ständiga och pågående engagemang i humanitära organisationer som Unicef, Palme, Martin Luther King och hur hans mamma doppade ansiktet i soppfatet av förtvivlan över att hennes son skulle satsa på showbusiness.

Belafonte säger också nej till kriget i Irak lika ofta som han tackar prinsessan Lilian och drottning Silvia för deras närvaro i Globen.

Musiken fungerar dock inte lika väl som hans föreläsningar.

Och det beror inte bara på att jag personligen tycker att veterancalypso enbart borde vara en angelägenhet för spralliga påfåglar.

För så fort den belevade 76-åringen inte struttar omkring till tonerna av en calypsoburgare - ibland med en visselpipa i munnen, alltid med bältet högt under armhålorna - sjunker den karibiska hettan rejält.

Tillsammans med sina körsångare framför han den ena utslätade schlagerballaden efter den andra. Den skyhöga koncentrationen av smör och sirap gör luften alldeles klibbig.

Gör hiphoplåt

Och Belafontes infall att köra en hiphoplåt, där Anthony Mills från kören levererar rimmen, känns dessutom lika genomtänkt som när hockeymålvakter bestämmer sig för att nicka pucken.

Det är visserligen alltid lika roligt när Harry Belafonte förvandlas till Fleksnes i paradnumret "Banana boat song (day-o)".

Men ett par kraftfulla "deeeeeåååånnn" gör som bekant ingen konsert till en oförglömlig upplevelse.

Harry Belafonte

Markus Larsson