Ett smärre under - Lisa Ekdahl är ju bra

MUSIK

HÖRSHOLM

Har man sett.

Ett värdigt Lisa Ekdahl-framträdande.

Snart kan de blinda se och de lama gå...

HON SKIPPAR DET SVALA I stället hamnar fokus på en rå, smärtfylld och ilsken ton som faktiskt berör.
HON SKIPPAR DET SVALA I stället hamnar fokus på en rå, smärtfylld och ilsken ton som faktiskt berör.

Ja, efter det direkt fasansfulla spektaklet på Mosebacke i Stockholm för två år sedan framstår den intima lilla showen i biblioteksaulan i Hörsholm några mil norr om Köpenhamn faktiskt som ett smärre under.

Ögonblicksvis skymtar vi också denna dimmiga novemberkväll något av den provokativa självgodhet som alltid genomsyrat den här hippiens artistskap.

Inga pekoral

Men hon sätter sig i alla fall inte på scenkanten med sin åh-så-fantastiske man och blundar sig igenom några liderliga pekoral om hur oerhört mycket mer speciell deras kärlek är än den vi vanliga torftiga dönickar upplever.

Tyngdpunkten ligger tack och lov på musiken, på själva låtarna och på framförandet.

Därmed framgår det plötsligt att det i ett flertal Ekdahl-sånger finns både sirlig melodisk skönhet och emotionell tyngd.

I ett nummer som "Du sålde våra hjärtan" bränner det faktiskt till på allvar.

Allt det där svala och lätt sardoniska som alltid hindrat Ekdahl från att beröra är raderat. Kvar finns bara en rå, både smärtfylld och ilsken känsla.

Träffar rätt

Jag känner likadant inför den påtagligt intima versionen av "Det är en nåd". Den träffar precis där den ska.

Att fröken omger sig med briljanta musiker är inget nytt, men lyhördheten i det musikaliska framförandet tål att understrykas igen.

Om man bortser från makens bullriga bluessolon lirar gossarna med en känsla den här musiken knappt förtjänar.

Har du minsta fäbless för det Lisa Ekdahl gör är det på den turné som nu börjat du ska se henne.

Hon brukar inte vara så här bra på scen.

Lisa Ekdahl

Per Bjurman